”Lura ingen att tro att timanställningar handlar om frihet”
Jag har varit timanställd. Det handlade inte om frihet, utan om att vänta på nästa sms från chefen, tacka ja till tre timmar här och fyra där – och ändå inte få ihop till heltidslön, skriver Anna Widell i en replik.
"Jag gav upp karriären som timanställd när jag insåg att jag skulle behöva arbeta 365 dagar om året och ändå inte komma upp i heltidslön", skriver Anna Widell.
Vad betalar vi för pris för att vara fast anställda? Frågan ställdes av Stella Tormanoff i texten ”Timanställning kallas ofta otrygghet. Jag kallar det frihet” i förra veckan.
Nej, svarar jag, timanställningar är inte frihet. Timanställningarna ger oss ingen makt eftersom vi inte kan ställa några motkrav.
Arbeta varje dag utan heltidslön
När jag började som timmis, 2018, fick jag hela arbetspass och var ofta inplanerad ett par veckor framåt. Bara några år senare ändrades det. Arbetsgivaren kapade en timme här och en timme där.
Pass på sex timmar och mindre blev det vanligaste. Många gånger fick jag pass på tre-fyra timmar.
Jag gav upp karriären som timanställd när jag insåg att jag skulle behöva arbeta 365 dagar om året och ändå inte komma upp i heltidslön.
Ovanpå det skulle jag vara tvungen att ta det som erbjöds även om det var ett pass på bara tre timmar. Några motkrav – som att få fulla arbetspass – hade jag inte rätt att ställa. Jag hade inte rätt att ställa några som helst motkrav.
Strax efter att jag gått över till tillsvidareanställning vittnade kollegor om att de alltid var tvungna att vara tillgängliga. Arbetsgivaren kunde ju skicka sms om arbetspass med en timmes varsel.
Modern form av statare
Det här systemet med att arbetstagare inte har några rätt till motkrav, utan ska tacka och bocka för minsta lilla arbetspass, det är inte frihet. Det är en modern form av statar-systemet.
Jag tycker att det är viktigt att hålla isär begreppen när man pratar om förutsättningar för ett yrke. Att inte blanda ihop personlig upplevelse av frihet med frihet för en hel yrkesgrupp.
Vad är frihet och för vem?
Hur många anser att det är ”frihet” att alltid jaga timmar och arbetspass? Hur många anser att det är ”frihet” att aldrig erbjudas tillsvidaretjänst och att vara medveten om att man närmar sig utlasning?
Hur många anser att det är ”frihet” att alltid ställa klockan på 06, ifall, ifall det kommer ett sms om ett arbetspass som är några timmar långt?