Barnomsorg är drömmen för elfacket i Saskatoon
Murray Palmer, verksamhetschef i det kanadensiska elektrikerförbundets lokalavdelning 529, öppnar dörren i Hawaiiskjorta.
– På fredagar är det Hawaiiskjortedag, skrattar han.
Murray Palmer, verksamhetschef i det kanadensiska elektrikerförbundets lokalavdelning 529.
Lokalavdelningen i Saskatoon är liten, 212 medlemmar, men Murray Palmer och hans kollegor kämpar för att värva fler – gärna kvinnor.
– Ungefär 10 procent av medlemmarna är kvinnor. Det pågår ett stort nationellt projekt inom IBEW (International Brotherhood of Electrical Workers) där vi försöker få in fler kvinnor, bland annat genom lärlingsprojekt, berättar han.
Drömmen för just hans avdelning är större lokaler.
– Då skulle vi kunna ha barnomsorg på plats, vilket skulle hjälpa inte minst kvinnor att kunna fortsätta i branschen. Det finns många ensamstående mödrar och en sådan satsning skulle hjälpa dem mycket. Det är värt att testa.
Ursprungsbefolkning bland medlemmarna
Han pratar mycket om att undanröja hinder.
– Vi har några från Kanadas ursprungsbefolkning som medlemmar. Historien har gjort att deras liv ofta är svårt. Det är inte alltid så att de litar på organisationer och myndigheter. Jag försöker förklara att ett jobb och en fackförening kan förändra livet, inte minst genom de förmåner som familjerna får, säger han.
Murray Palmer själv växte upp som bondpojke.
– Jag växte upp på en gård på prärien. Man lärde sig arbeta hårt. Det som måste göras med boskap och odlingar måste göras. Jag gifte mig och fick barn och jobbade med allt möjligt på byggen. Det var trevligt och jag frågade chefen vilka yrkesgrupper som behövdes. Han tipsade om elektriker, jag skrev på ett lärlingskontrakt och varvade lärlingsjobb med skola i några år, minns han.
Fjärde året som lärling gick han med i facket.
– Jag visste inte mycket om fackligt arbete. Att bli medlem är bland det bästa jag gjort. Det förändrade verkligen vårt liv.
Murray Palmer vid det kandensiska elfackets emblem.
Kan förändra människors livsvillkor
Tidigare drömde han om att bli psykolog.
– Men när vi fick barn var det inte läge att plugga så länge. Jag funderade på jobb i sjukvården. Jag ville helt enkelt hjälpa människor. Nu känner jag, sedan jag började arbeta fackligt och blev verksamhetschef 2020, att jag verkligen gör det. Vi kan förändra människors livsvillkor så att det förändras i generationer framåt.
I hans provins, Saskatchewan, har det varit trögt med jobb ett tag, inte minst inom industrin.
– Då försöker vi hjälpa medlemmar som har lust att resa på uppdrag till andra provinser. Vi gör ett nyhetsbrev varje månad och har medlemsmöte var fjärde tisdag. Ett tjugotal brukar komma på varje möte men de pratar sedan med tjugo andra som pratar med tjugo till och så vidare. De flesta har nog koll på vad som händer. Och alla kan ju alltid ringa mig om allt.
