”Timanställning kallas ofta otrygghet. Jag kallar det frihet”
Vad betalar vi för pris för att vara fast anställda? Vi blir viljelösa jasägare i chefernas händer. Om alla vore timanställda skulle vi sitta i maktposition, inte cheferna, skriver Stella Tormanoff.
"Tillåter jag mig fångas i kontrakt, stressas och belastas så blir jag sjuk", skriver Stella Tormanoff.
Som timanställd ser jag mig som en fri människa. Vi är timmisar, hade vi ett lite finare yrke skulle vi kallas konsulter, men namnet spelar egentligen ingen roll.
Jag är musiker och författare, fast jag jobbar som personlig assistent, vårdbiträde, lärarassistent – det som finns helt enkelt.
Jag identifierar mig med det jag vill göra, inte med det jag måste göra för att betala mina räkningar.
Det handlar om frihet
Missförstå mig inte. Jag förminskar inte arbetet, men att jag säljer min tid ska inte sätta definition på den jag är.
För mig handlar det om frihet. Det finns så mycket annat som är viktigare än jobbet. För mig är min hälsa viktigast av allt, min familj, mitt välbefinnande, mitt skapande – allt detta är viktigare än jobbet som betalar mina räkningar.
Är jag oprofessionell då? Nej, jag har sunt förnuft, integritet och jag är en fri individ som äger min tid och energi.
Jag ska tillfrågas, inte schemaläggas. Jag ska inte ursäkta mig, ha dåligt samvete eller behöva tigga för att jag upplever schemat stressigt och blir sjuk av det.
Om alla skulle säga upp sig och enbart ställa upp på timanställningar, skulle vi göra kaos i vården. Det skulle också ta makten från cheferna.
Vårdarbetare får inte strejka, vilket gör oss maktlösa. I dag är uppsägning eller sjukskrivning det enda sätt att med handling säga i från.
I dag ska en jobba för två
Faktum är att arbetsbelastning och underbemanning är orsaken till det vi ser idag. Min granne är pensionerad sjuksköterska och hon har varit trött, men inte utbränd. Hon har klarat ett helt arbetsliv.
Det går inte i dag. Man får offra hälsa, relationer och familj för jobbet. Och när man själv brakar och blir sjuk, så är man ensam och onödig.
Det är inte så att den nya generationen vårdarbetare är lata, ineffektiva, har dålig arbetsmoral och uthållighet.
Det handlar om en utveckling som få har pratat om under åren – det här med att en ska jobba för två.
Förändring kan bara komma underifrån
Min slutsats är att det moderna ledarskapet är mjukt på utsidan men omänskligt på insidan.
Våra chefer ser på personal som på biologiska robotar med oändlig kapacitet. De tror sig kunna manipulera vår fria vilja med yrkestitlar och smulor till ett väldigt högt pris – vår frihet och vår hälsa.
Grupptrycket att framstå som professionell kan betyda att våra nära och kära kan ligga för döden medan vi förväntas le, serva och vara på jobbet.
Förändringen kommer underifrån och inte uppifrån. Det kommer från den som utför arbetet.
Tillåter jag mig fångas i kontrakt, stressas och belastas så blir jag sjuk. Och då kanske en tillsvidareanställning är mer exploatering än ekonomisk trygghet.