Ingelsta Kalkon: Träning och teknik viktigt på linjen

Styckarna är nio på varje sida utmed det avlånga styckningsbordet och har sina fasta platser. Det småpratas runt bordet och stämningen är uppsluppen.

Kalkonerna åker på ett band från kylen för att cirkla runt styckarna. När en styckare behöver en ny kalkon vänder han sig om och plockar ner en kalkon från kroken på bandet.

Tungt och monotont arbete

Kalkonens kropp är stor och arbetet manuellt. Målvikten för varje kalkon är 18,75 kilo, men ibland väger de upp till 20 kilo styck.

Att jobba som handstyckare är monotont. Det är viktigt att arbeta rätt och att hålla i gång kroppen för att inte skadas och för att orka över tid. Det finns risk för ”slitarm” med inflammation i armen från styckningen, berättar skyddsombudet Mikael Olsson.

Många av kollegorna tränar i förebyggande syfte. Numera har de friskvårdsbidrag och flera använder de årliga 2 750 kronorna till gymmen i Tomelilla och Simrishamn.

Viktor Lidholm har arbetat som styckare på Ingelsta Kalkon i 15 år. Det är viktigt att ta hand om sig, menar han:

– Krämpor finns det alltid på olika nivåer. Det kan bli stort med både axlar och rygg, händer och armar. Men överlag är vi alla väldigt förskonade. Det handlar lite om inställningen, jag tror inte det spelar så stor roll om man styckar eller sitter framför datorn.

Sveriges största producent av kalkon

Vägen mot slakteriet går genom Österlens idylliska landskap. När besökare svänger in från väg 11, som går mellan Tomelilla och Simrishamn, möts de av en gårdsbutik, restaurang och lekplats med ljusa trästaket.

Djurstallen ger besökare känslan av att ha kommit till ett lantbruk. Produktionsanläggningen som ligger på baksidan av gårdsbutiken syns inte.

Ingelsta Kalkon är Sveriges största producent av svensk kalkon och kalkonchark. Fåglarna är unikt stora jämfört med andra fågelslakterier.

De omkringliggande stallarna med fågeluppfödning har inte tillhört Ingelsta Kalkon på många år. Sedan mer än 20 år har man i stället ett tiotal kontrakterade bönder som föder upp kalkonerna.

Sluppit både smitta och aktivister

Fågeluppfödning och slakt är omdiskuterat och nyheter publiceras emellanåt om salmonella, listeria, djurhållning och brist på slaktare. Men Mikael menar att man har varit besparade både utbrott och djurrättsaktivister.

– Salmonella kommer inte in i vår fabrik eftersom proverna tas på djuren innan de lämnar uppfödningen. Vi använder tvål och vatten för att undvika smittor, berättar Mikael.

Ingelsta Kalkon har omfattande rutiner för både rengöring i sina lokaler och hygienrutiner för personalen för att kunna producera säkra livsmedel.

I dag har företaget infört nyckeltaggar på alla dörrar och det är stängsel runt anläggningen för att undvika intrång.

Följer ett djuromsorgsprogram

Ingelsta Kalkon och deras leverantörer är medlemmar i branschorganisationen Svensk Fågel och förbinder sig att följa ett djuromsorgsprogram utöver den svenska lagstiftningen.

En officiell veterinär från Livsmedelsverket ser över att slakten går rätt till. Fåglarna avlivas genom att bedövas i strömförande vatten. Därefter sticks de i halsen.

Förutom den officiella veterinären är hälften av styckarna utbildade företagsassistenter. Företagsassisterna, som tidigare kallades veterinärbiträden, står under Livsmedelsverket när de utför uppdraget.

Om något inte ser ut som det brukar med fågeln frågar styckarna en av de utbildade kollegorna om fågeln är godkänd.

– Vi öppnar så många djur så vi ser om det är något som sticker ut och inte ser ut som det ska. Sådana fall uppkommer varje dag, berättar Viktor.

Utbrott hos bönderna slår hårt

Även om kalkonuppfödningen inte sker hos Ingelsta Kalkon så kan utbrott av salmonella hos uppfödare få stora konsekvenser. Planeringen av produktionen sker över lång tid, redan från kläckning av äggen, och det kan ta ett år att öka eller minska slakttakten.

Salmonellautbrott hos bönderna har gjort att slakttakten vid flera tillfällen har minskat kraftigt.

– Det har drabbat oss hårt och vi har tömt lagret i frysen. Om man stoppar slakten efter ett utbrott så tar det ett år att komma upp i slakttakt igen, berättar Mikael.

De flesta är medlemmar i facket

Mikael Olsson är inte bara skyddsombud, han är också ordförande i Livs lokala fackklubb. Livs har den enda fackklubben på arbetsplatsen men det finns också medlemmar i Handels och Unionen som arbetar i gårdsbutiken och på kontoret.

– Jag har arbetat med fågel hela mitt liv, säger Mikael.

När han började på Ingelsta Kalkon den 17 maj 1999 hade han redan arbetat med fågel i närliggande Gärsnäs i 13 år. Medlem i Livs blev han 1986. Då var det ingen som frågade de nyanställda om de skulle gå med i facket, det var en självklarhet.

– ”Du ska va med” sa de direkt när jag klev inom genom dörren, berättar Mikael.

I dag är det inte riktigt samma sak, menar han. Men den lokala klubben frågar alla nya anställda om de vill bli medlemmar. Och medlemsantalet har ökat.

– Vi är fler medlemmar än icke-medlemmar i dag, säger Mikael.

Efter en nystart av den lokala klubben 2010 blev Mikael ordförande 2018. Nu är han 57 år och hans vision är att lämna över till någon av de nya som valts in i styrelsen.

Men i dag är det fortfarande Mikael som sitter i fackklubbens kontor i det röda tegelhuset på andra sidan lekplatsen.

Har blivit lättare att arbeta fackligt

Huset var ursprungligen Leif och Lena Jönssons bostadshus, paret som startade hela verksamheten när de köpte gården Brukstorp och började föda upp minikalkoner.

I dag ägs Ingelsta Kalkon av Blentagruppen, en koncern som också driver Guldfågeln. Familjekänslan i företaget kan ha minskat när antalet anställda ökat, men det har också medfört fördelar då professionaliteten ökat.

Mikael tycker att det har blivit lättare att driva det fackliga arbetet. Med en HR-avdelning har han fått gehör för den fackliga förtroendetiden, i dag kan han arbeta fackligt ungefär en timme om dagen.

– Sen jag blev ordförande har jag kämpat med den fackliga tiden. Det är enklare nu, säger Mikael.

Många stannar kvar

Styckaren Viktor Lidholm var runt 20 år när han började på anläggningen. En kompis pappa frågade om han ville ha ett jobb, och där är han kvar. I dag är han 36 år och trivs bra.

Många stannar kvar på Ingelsta Kalkon, berättar han – och det är inte ovanligt att både föräldrar och vuxna barn arbetar här. Viktor, som bor med sin familj i Tomelilla, tio minuter bort med bil, vill ha ett arbete som fungerar med resten av livet.

– Jag har alltid känt en stor trygghet med Ingelsta Kalkon när jag jobbat här. Det är väldigt viktigt för mig att resten av livet gått bra. Det har jag gjort att jag stannat här, berättar Viktor.

Arbetstiderna och arbetskollegorna är två andra viktiga anledningar till att han trivs. Det är en bra skara med folk i styckningen som trivs väldigt bra ihop. Om Viktor vill ha lite lugn och ro sätter han på sig hörlurarna:

– Ibland orkar man inte snacka. Då tar man hörlurar, lyssnar på pod eller radio. Man kan försvinna i sig själv när man behöver.