Därför betalar Benjamin Dousa 100 miljoner till somalisk Hamaskramare

100 miljoner kronor. Det har Sveriges regering i all hemlighet betalat ut till kretsen kring Somalias premiärminister som tack för att landet utan knussel ska ta emot människor som deporteras från Sverige. I fjol blev det 28 personer. 

Detta kunde radions Ekonyheter avslöja i dag. De svenska pengarna är tagna direkt från biståndsbudgeten och biståndsministern själv, Benjamin Dousa, och hans stab ska själva ha gått in och petat i fördelningen av pengar. 

Korruption i sin renaste form

I stället för att våra gemensamma resurser används för att stärka fristående organisationer har pengarna gått till fonder och projekt som Somalias premiärminister kontrollerar.

Vi pratar alltså om att Sverige i all hemlighet ekonomiskt stöttar en ledande politiker i en av världens mest korrupta stater. Han är dessutom uttalad antisemit som tycker Hamas är toppen. En antidemokrat, enkelt sagt. 

Och varför har vi gjort det? För att regeringen och Sverigedemokraterna till vilket pris som helst vill tvångsutvisa folk till korrupta länder som styrs av bindgalna extremister. 

Att både Somalia och Sverige har velat mörka uppgörelsen pekar på det som är plågsamt uppenbart: det är genomkorrupt och inte alls där svenskt bistånd gör mest nytta.  

Klagar på skatten

Det är i sig ett fruktansvärt avslöjande, men det blir än värre i ljuset av att Tidöregeringen ägnat sig åt att klaga på svenskt bistånd. 

Tidöregeringen, och inte minst biståndsminister Benjamin Dousa, har länge velat få ner utgifterna. Skatten är för hög, ojar han sig i tid och otid, och hittar ständigt nya sätt att kapa statens finanser. Och biståndssänkningar ska betala kalaset. 

Under lång tid har svensk höger ägnat tid och resurser åt att undergräva det svenska biståndet och dess effekter. Det spelar ingen roll att demokratin backar och att endast en bråkdel av världens befolkning åtnjuter de rättigheter vi i Sverige än så länge har.  

Vänder världen ryggen

Inte heller att svenskt bistånd gång på gång mäts som väldigt effektivt i internationella mätningar och att andra länder tar efter vårt sätt att arbeta. 

Nej, Sverige ska hjälpa sina egna först, säger de och säger indirekt att Sverige inte påverkas av utvecklingen i världen.  

Denna populistiska, kortsiktiga strategi, att försöka plocka russinen ur kakan på detta vis är otroligt cynisk. Den skadar vårt anseende som land och det slår mot världens allra mest utsatta. 

När det passar är det Trumps fel, EU:s fel, Rysslands fel. När det kommer till kritan ska vi vända världen ryggen.

Bör inte komma undan

Att slå på dem som står lägst i näringskedja är en återkommande strategi från regeringens håll. Hur annars ska man förstå biståndsslakten, bidragssänkningar, sänkningen av a-kassan samtidigt som man sänker skatten mest för dem som har mest? 

Sverige har varit en humanitär stormakt som sett ett värde i att dels stötta människor i katastrofer. Tält, nötkrämspåsar, varma filtar. 

Men det har handlat lika mycket om hjälp till självhjälp. Stötta demokratiska krafter runtom i världen, bygga järnväg och finansiera bildningsinsatser. Stötta och bygga demokrati, demokratiska institutioner och demokratisk motståndskraft. 

Dessa rörelser, initiativ och – för många – sista livlina ska bort. I stället ska ministrar in och peta i myndighetsutövning och kunna ge pengar till antidemokrater.  

Det här får inte biståndsminister Benjamin Dousa komma undan med.