Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

”Vi duger på varje arbetspass – tills vi närmar oss fast jobb”

Arbetsgivare klagar på personalbrist, men vägrar ge fasta jobb. Visstidsanställda sliter på obekväma tider och tackar ja till varje arbetspass – sen sparkas de när tryggheten närmar sig, skriver Rahel Tzegay.

Amina har jobbat på äldreboendet i nästan två år. Hon kan alla rutiner. Brukarna känner igen hennes röst och ler när hon kliver in i rummet. Kollegorna vet att hon alltid ställer upp även på obekväma tider.

Men nu ringer inte telefonen lika ofta. Hon närmar sig sina LAS-dagar. Det betyder att arbetsgivaren snart skulle behöva ge henne en fast tjänst om hon fortsätter arbeta. Och då blir hon inte lika populär längre.

I stället får andra hoppa in, ibland helt nya ansikten som inte vet hur verksamheten fungerar.

Visstidsanställda och vikarier gör jobbet år efter år, men byts ut precis innan tryggheten är inom räckhåll.

Rahel Tzegay, barnskötare

“De säger att jag har samarbetssvårigheter”, berättar Amina och rycker på axlarna. “Men när jag jobbade kväll, natt och helg då var det inget problem.”

De drabbas hårdast

Amina är långt ifrån ensam. I vården och i många andra branscher finns tusentals som hon, visstidsanställda och vikarier som år efter år gör jobbet, men som byts ut precis innan tryggheten är inom räckhåll.

Arbetsgivare gömmer sig bakom svepskäl.

Och de som drabbas hårdast är ofta kvinnor med utländsk bakgrund. För dem handlar det inte bara om jobb. Utan fast anställning riskerar de att förlora sitt uppehållstillstånd.

Lever i ständig otrygghet

Amina tackar ja till varje pass oavsett om det är tidig morgon, sen kväll eller mitt i natten. Hon hinner knappt hem innan nästa arbetspass börjar. Hennes barn vänjer sig vid att äta middag utan henne. 

Det är vanligt att arbetsgivare blandar anställningsformer, och det råder ofta total förvirring om vilka avtal som gäller.

Samtidigt säger de sig värna trygghet och kvalitet för kunder, brukare och patienter. Men hur kan man skapa trygghet i verksamheten, när de som arbetar där lever i ständig otrygghet?

Samtidigt som arbetsgivare klagar på personalbrist, väljer de att kasta bort erfaren personal bara för att slippa ge dem fasta tjänster.

Rahel Tzegay, barnskötare

Sluta kringgå LAS!

Det är absurt. Samtidigt som arbetsgivare klagar på personalbrist, väljer de att kasta bort erfaren personal bara för att slippa ge dem fasta tjänster.

Det skadar vårdtagarna, det skadar personalen och det skadar samhället.

Vi behöver förändring nu. Fasta anställningar ska vara norm, inte undantag. Arbetsgivare måste sluta kringgå LAS, lagen om anställningsskydd, och börja värdera den kompetens som redan finns.

Trygg vård kräver trygga anställningar för både Amina och alla andra som ger vården dess hjärta.

Politikerna måste se till att lagar och regler skyddar arbetstagare mot att sparkas ut när de närmar sig trygghet.