Våldsam feministisk befrielse bland bröstimplantat och Taylor Swifts förlovningsbilder
Rita Bullwinkel visar i romanen ”Huvudslag” att man genom att använda kroppen kan få uppleva hur det känns att vara något mer än en projektionsyta för feminina värden, skriver Sara Martinsson.
Rita Bullwinkel romandebuterar med ”Huvudslag.”
RECENSION. De senaste veckorna har Saga Cavallin och Nina Björk debatterat femininitet i DN Kultur.
Diskussionen inleddes av att Cavallin skrev att det inte är coolt att vara tjejig längre. Utgångspunkten är ungefär så här: uppvärderandet av femininitet ha förlorat sin politiska potential.
Den efterföljande diskussionen om könstillhörighet satt åt sidan. Problemformuleringen är intressant. Det enda man möter som kvinna i samtiden är väl påstötningar om att anamma traditionellt feminina värden?
I tunnelbanan hänger reklam för bröstimplantat och IVF-behandlingar. Regeringen tillsätter utredningar för att ta reda på varför i hela friden man inte blivit mamma än.
I kulturen tolkas popstjärnor i raffset som i bästa fall ironiska, i sämsta som ägande av den kvinnliga sexualiteten.
Taylor Swifts förlovning en världsnyhet
Att Taylor Swift postat en gullig förlovningsbild med sin sportkille blir en världsnyhet. ”Alla” gör dyra skönhetsbehandlingar och ”alla” bantar och ”alla” älskar inredning, bakning, baby showers och gender reveals.
Jämt och ständigt får man direktiv om hur man bör göra könet kvinna, och det är jättepolitiskt. Men på ett sätt som inte gynnar oss.
Kanske är det därför som en bok som amerikanska Rita Bullwinkels ”Huvudslag” passerat så pass obemärkt förbi som den gjorse när den på sensommaren gavs ut på svenska av Rámus förlag.
Man kan svårligen tänka sig något som passar mindre in i en värdekonservativ samtid än en roman om tonårstjejer som ägnar sig åt en så traditionellt maskulin aktivitet som boxning.
Här möter läsaren åtta unga kvinnor som svettas, blöder och spottar.
I kampen om titeln i Daughters of America Cup slår de varandra sönder och samman, i stunden komplett obrydda över vad de samtidigt gör mot sig själva, sina utseenden, sina kroppar, sina framtider.
Bullwinkel skapar ett hål i tiden för dem. En isolerad, blodig yta, där frågan om hur man på bästa sätt gör könet kvinna är oväsentlig. Här är det bara vad man gör med sin människokropp som spelar roll.
Taylor Swift slog sociala medier-rekord med sina förlovningsbilder på Instagram.
Långhårig och sminkad Artemis Victor
Den långhåriga, sminkade Artemis Victor finns till på samma premisser som Rachel Doricko, som klär sig i en tvättbjörnsmössa för att få folk att tro att hon är galen.
Kate Heffer tycks lida av tvångssyndrom. Rabblar siffror, oupphörligt och högt. Rose Mueller hittade till boxningen via mobbingen.
En gång blev hon inlåst i tolv timmar i ett förråd.
Iggy Lang hatar sin äldre kusin Izzy, för att hon inte fattade att det var i just den här tävlingen, just hon skulle vara bäst.
Att följa tjejernas kamp om segern känns som en befrielse. Här vill ingen vara en duktig flicka. Alla vill vara djur.
Alla vill vinna utan något synbart, objektivt lönsamt skäl än att de har hamnat på en plats i världen där denna vilja uppstått i dem.
”Huvudslag” av Rita Bullwinkel (Rámus förlag).
Deras begär är det enda viktiga
I sportens rigida system av slagkombinationer och poängregler har de hittat ett utrymme där just deras begär är det enda viktiga.
Ur det hänseendet är ”Huvudslag” en bok om att få vara fri.
Det är nästan omöjligt när man är kvinna. Men att använda kroppen är en av ganska få verksamma strategier för den som vill i alla fall försöka ta sig närmare en sådan erfarenhet.
Kvinnor som styrketränar blir inte bara fysiskt starkare och friskare. De upplever också bättre självkänsla.
Man kanske börjar för att man vill se ut. Men man slutar väldigt ofta i att bara vara.
Maskuliniteten har annekterat värden
Tyvärr har maskuliniteten annekterat många av de värden som är kopplade till att använda kroppen. Motsatt förutsätter ofta ett anammande av feminina värden passivitet.
Det är dessa positioner som reaktionära krafter uppmuntrar oss att hålla fast vid.
De tjänar på att världen är så här binär.
Vad Rita Bullwinkel visar med sin roman är mot den bakgrunden inte först och främst att också kvinnor kan omfamna maskulina värden.
”Huvudslag” visar hur man som kvinna kan förkasta det binära systemet som sådant.
Att man genom att använda kroppen kan få uppleva hur det känns att vara något mer än en projektionsyta för feminina värden. Man kan få vara människa.
En roman som lyckas demonstrera denna ovärderliga insikt med sådant eftertryck förtjänar att bli en feministisk klassiker.