28 mördade på jobbet senaste åren: ”Riskerna hade kunnat minskas”

Attacken mot ambulanssjukvårdaren är den senaste tragedin i en rad fall.

2025 sticker ut – totalt har nio personer dödats medan de jobbade. Andra år har det handlat om två till tre fall per år, visar Arbetets kartläggning.     

Förklaringen till årets dramatiska siffror finns att hitta i masskjutningen på Risbergska i Örebro. Förutom en lärare dödades fem vårdbiträden och en personlig assistent, som var ditsända av sina arbetsgivare för vidareutbildning.

I januari gick en man till attack mot en 60-årig kvinnlig anställd på Ica Maxi i Botkyrka. Han stack henne i halsen och kvinnan avled senare på sjukhus. Gärningsmannen dömdes till rättspsykiatrisk vård för mordet. Han hade haft viss kontakt med psykiatrin, framgår av tingsrättens dom.

Många dömda till rättspsykiatrisk vård

Även mannen som misstänks för mordet på ambulanssjukvårdaren lider av psykiska problem. Han lämnade psykiatrin dagen innan dådet, berättar hans pappa för SVT Gävleborg.

Mönstret känns igen från tidigare händelser genom åren. 

Flera anställda på LSS-boenden och HVB-hem har knivmördats de senaste 15 åren. I samtliga fall har gärningsmännen dömts till rättspsykiatrisk vård. I januari 2021 knivhöggs en fastighetsskötare till döds när han städade en källare i Malmö av en man som även han dömdes till rättspsykiatrisk vård. 

– Rent generellt är det viktigt att psykiskt sjuka individer med våldsproblematik är tätt knutna till psykiatrin för att kunna göra riskbedömningar, säger Marianne Kristiansson, läkare och specialist i rättspsykiatri samt professor emerita vid Karolinska Institutet.  

”Tragiskt och onödigt”

Mannen som misstänks för att ha dödat ambulanssjukvårdaren hade jagat ambulanspersonal med ett basebollträ några dagar tidigare. Efter händelsen fördes han till psykiatrin av polisen, men lämnade avdelningen dagen efter.

Händelsen har satt ljus på behovet av att vissa utryckningar ska ”flaggas”, alltså varna för att hot och våld kan förekomma på adressen. I nuläget är det inte möjligt på grund av sekretess. 

Marianne Kristiansson kallar dödsfallet för djupt tragisk och fullständigt onödig. Hon menar att det är självklart att polisen skulle ha närvarat vid transporten. 

– Om en myndighet vet att en individ för ett par dagar sedan har varit våldsam måste man verkligen ta det till sig. Tidigare våld är den allra största riskfaktorn för att man ska bli våldsam igen.

Problem att man inte frågar tillräckligt mycket

Om samhället inte har stabila rutiner för att hantera det, får samhället räkna med att det blir något sådant här allvarligt fall någon enstaka gång, menar hon. 

Marianne Kristiansson betonar hur viktigt det är med riskbedömningar.

– Vissa väldigt svårt psykiskt sjuka individer har tankar om att skada andra och det måste man ta reda på. Frågar man dem så brukar de berätta om det. Problemet inom psykiatrin är att man inte frågar tillräckligt mycket om det, säger Marianne Kristiansson. 

Hon tillägger att man som samhälle på något sätt måste acceptera att riskerna för den här typen av våld finns. 

– Riskerna kan aldrig bli noll. Men det är min bestämda uppfattning är att riskerna hade kunnat minskas om psykiatrin observerade mer och var mer noggrann i att ta reda på om psykiskt sjuka patienter har våldstankar.