”När Arbetsförmedlingen tar över lämnas de mest utsatta utan stöd”

I debattartikeln ”För Arbetsförmedlingen går behov före gott samarbete” skriver Tove Elvelid att ”enbart ett bra samarbete är inte skäl nog att förlänga avtal”.

Hon menar att Arbetsförmedlingen i stället måste ”utgå från arbetslösas behov och att dessa kan mötas på andra sätt – ibland i egen regi, ibland genom andra leverantörer.”

Jag vill hävda att resonemanget missar själva kärnan. För de personer som deltar i Steg till arbete – arbetssökande med ohälsa eller funktionsnedsättning – är samarbetet inte ett ”plus” vid sidan av behovet. Samarbetet är vägen till att förstå, tolka och möta behovet.

Mer än en siffra i statistiken

Som arbetsterapeut i programmet träffar jag deltagarna varje dag.

Jag ser hur förtroende långsamt byggs upp, hur små steg kan bli avgörande framsteg. Hur rädslan för att misslyckas kan dämpas av att någon finns där hela vägen och betydelsen av att få stöd i en grupp med andra som har liknande besvär och erfarenheter.

Utan den relationen blir en arbetsförmågeutredning bara ett papper och matchning bara en siffra i statistiken.

Arbetsförmedlingen säger att man gör löpande bedömningar av vilka insatser som behövs lokalt. Men behov kan inte reduceras till en administrativ prövning. De kan bara förstås på djupet när man känner människan bakom ärendet.

Hellre utveckla än att avveckla

Det är just därför Steg till arbete fungerar: vi kombinerar professionell utredning med en allians mellan deltagare, arbetsterapeut och arbetskonsulent.

Den helheten kan inte ersättas av enstaka köpta delar eller av en statlig tjänsteman som inte följer individen över tid.

Självklart finns det brister även i vårt arbetssätt. Men lösningen är inte att lägga ner, utan att utveckla.

Vi behöver bygga vidare på det som fungerar, dra lärdom av det som inte gör det – inte återgå till en modell där Arbetsförmedlingen ensamt ansvarar. Historien har gång på gång visat att just den modellen lämnar de mest utsatta utan verkligt stöd.

Behövs kontinuitet för att lyckas

Elvelid skriver att behovet alltid ska vara utgångspunkten. Jag håller helt med. Men då måste vi också våga se att för den här målgruppen är behovet av samarbete, tillit och kontinuitet inte något som kan väljas bort – det är själva förutsättningen för att lyckas.

På min ort har Steg till arbete fungerat mycket bra – deltagare har fått ett stöd som Arbetsförmedlingen själva inte kunnat erbjuda. Vi har byggt relationer med såväl arbetsgivare som deltagare, lärt känna människor på djupet och matchat mot rätt arbetsgivare. Ändå väljer

Arbetsförmedlingen att inte förlänga avtalet. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än ett beslut fattat över huvudet på både deltagare och leverantör.

Kastar bort erfarenhet

Arbetsförmedlingen skriver att de lärt sig mycket av tjänsten och tar med sig det utvecklingsarbetet. Men det verkliga misstaget är just här: man väljer att börja om, istället för att bygga vidare på de samarbeten och den tillit som redan fungerar.

Varför riva upp en struktur där arbetsterapeuter och arbetskonsulenter tillsammans lyckats stödja människor med komplexa behov – för att sedan försöka uppfinna samma lösning på nytt.

Det är inte utveckling. Det är att kasta bort både erfarenhet och förtroende. Det är dags att bygga vidare på det som fungerar, inte börja om från noll.