Det är inte vi som polariserar Bokmässan

Det är inte vi som polariserar, aldrig varit, skriver juristen Babak Behdjou i en kommentar efter svaret på protesterna mot de panelsamtal med rubriker som ”Den fabricerade svälten i Gaza” som presenterats i Bokmässans program.

Kultur

IDÉDEBATT. Det är en vacker morgon i Göteborg. Det strålande ljuset spiller över trottoarer, över stängda caféer och restauranger, över Ullevi och Scandinavium, över hamnen och havet, över lågstadiebarn som förväntansfullt rusar mot skolan och över alla de som reser sig från sina tunga nattpass.

Taxibilar rullar stilla förbi Centralstation. Kaffekoppar fylls. En dag som alla andra.

Men i samma dag finns en annan. Ett annat ljus och en annan skugga där den som ligger på marken pekas ut som angripare. Den som örfilar en förbipasserande kallas utsatt. Den som ropar efter luft anklagas för att störa freden.

Det vi pratar om är förskjutning i ansvar. Förminskning. Metoder som möjliggör våld, dödande och slutligen, ja slutligen folkmord.

Ingen lösryckt händelse

På tapeten är Bokmässan och gårdagens programpunktskritik. Punkter framtagna av Vänskapsförbundet Sverige-Israel med rubriksättningar som ”Folkmordsattacken på Israel den 7 oktober 2023” och ”Den fabricerade svälten i Gaza.”

Händelsen är inte lösryckt. Den är en del av samma mönster, samma koreografi och samma manus. Vi har sett det förr. Saker går i cirklar och historien upprepar sig.

Edward Said påminner oss om det när han förklarar hur makten skapar fantasimonster, bilden av ”den andre”, för att rättfärdiga det egna våldet.

Frantz Fanon beskriver vad som händer när just det våldet slår rot: översittarens slag stannar inte vid huden utan letar sig in i kroppar, språk och psyken, tills människor börjar tala med förtryckarens röst och bära hans blick i sig själva.

Ingen vits att förbanna Bokmässan

Den blicken dök upp i mina kanaler: ”ingen vits att förbanna Bokmässan, de kan för allt i världen inte ha räknat med detta.” Mässan som på grund av kritiken mot seminariepunkterna kommunicerat att situationen är svår och inte är för dem att hantera.

De menade att ”det är ett polariserat klimat och mycket känslor”, att det finns folk som polariserar än mer. Något Bokmässan absolut inte vill bidra till.

Uttalandena väcker obehag. Det är en refräng som gör sig påmind var gång någon tar marginaliserade personer, under attack, i försvar. Jag tänker på hur indifferenta ord som ”polarisering” och ”klimat” döljer kroppar som faktiskt bär konsekvenserna av allt detta.

För bakom var neutral, icke agerande kommentar finns kroppar. En hand som pressar en nacke. Ett knä mot ett bröst. En penna som stryker ett namn ur ett register.

En liten manual till logiken

Vill du förstå logiken bjuder jag gärna på en manual.

1. Gör den som blöder till bråkmakaren

Instruktion: flytta fokus från såret till skriket.

Metod: kalla det överdrift, känslighet, hysteri.

Effekt: offret blir störningen.