”Jättestor besvikelse” – massiv kritik mot för snål budget till personlig assistans

Den sista september löper avtalet om löner och arbetsvillkor mellan facket Kommunal och arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna gällande personlig assistans ut. Förhandlingarna pågår för fullt.

– Det är ett bra samtalsklimat men det är alltid besvärliga förhandlingar inom personlig assistans, utifrån att staten sätter ramarna och sen ska vi förhandla utifrån det, säger Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog när vi träffas på Kommunals huvudkontor vid Odenplan i Stockholm.

Tre dagar efter intervjun kommer beskedet i regeringens budget att statens ersättning till arbetsgivarna för att de utför den personliga assistansen endast höjs med 1,5 procent.

Det är inte ens hälften av de förmodade löneökningarna, om avtalet ska följa det så kallade märket som hela arbetsmarknaden rättar sig efter.

Dessutom blev det inget beslut om en så kallad indexering, alltså att ersättningen automatiskt ska räknas upp i samma nivå som löneökningar och inflationen.

– Det är en jättestor besvikelse. Regeringen säger att man ska utreda indexeringen. Den borde redan ha varit igång. Men det har ju inte hänt någonting, säger Antje Dedering, förbundsdirektör på Vårdföretagarna.

Lönlöst kräva mer anställningstrygghet

Den låga assistansersättningen är en av faktorerna till att det är svårt för Kommunal att förhandla fram bättre villkor för medlemmarna.

Den spelar in i att det är svårt att få till bättre anställningstrygghet med längre uppsägningstider.

Eftersom en person som har rätt till assistans när som helst kan välja bort en assistent och pengarna följer den personen, så menar arbetsgivarna att de inte har råd med längre uppsägningstider än de fyra veckor som nu finns i avtalet.

– Bolagen kommer alltid säga att vi inte får betalt för längre uppsägningsregler, för pengarna slutar komma direkt. Därför är min bedömning att det just nu är lönlöst att gå fram med det, säger Johan Ingelskog, apropå att de inte har något avtalskrav i år som rör anställningstryggheten.

Kommunal: Ingen var intresserad

För två år sedan sa Johan Ingelskog att han vill samla arbetsgivarorganisationerna, brukarrörelsen och staten för att tillsammans diskutera hur reglerna för assistans kan göras om för att fungera bättre.

Men arbetsgivarna och brukarrörelsen har inte varit intresserade, säger han, och då är det ingen mening för Kommunal själva att försöka gå vidare med staten.

Den beskrivningen ställer sig Antje Dedering frågande till.

Hon kan inte dra sig till minnes att det kommit några sådana förslag från Kommunal som de har avvisat, och påpekar att de har gjort gemensam sak med Kommunal flera gånger.

Bland annat i frågan om en begränsning av anhörigassistans och när det gäller assistansersättningen.

– Vi är öppna för alla initiativ som vi kan göra tillsammans för att rädda assistansen. Vi skulle aldrig säga nej till att kroka arm i frågor där vi kan göra någonting tillsammans.

Vårdföretagarna: Läget är akut

Hon delar bilden att den personliga assistansen är i fara.

– Jag är rädd för att assistansen inte kommer att kunna finnas kvar om inte det här löses. Det är verkligen en akut fråga, om vi inte får en ersättningsutveckling som rimmar med kostnadsutvecklingen i samhället.

Sedan 2014 har det tillsatts sex statliga utredningar om personlig assistans. Få förslag från dem har blivit konkreta lagändringar.

Johan Ingelskog tror att det är ett uttryck för hur svårt det är att komma framåt utan att ta ett rejält omtag.

– Du har en brukarrörelse som är väldigt stark, privata företag som är väldigt starka och ett kollektivavtal i mitten. Att navigera i den miljön är väldigt svårt för politiken. Det är därför jag tror att det enda sättet är att man sätter sig ner alla fyra parter för att hitta en långsiktig hållbar lösning, säger han.

Facket: Kan inte anpassa oss efter budgeten

I årets avtalsrörelse driver Kommunal i alla sina avtal att deltidsanställda ska ha samma rätt till övertidsersättning som heltidsanställda.

Bland personliga assistenter finns det de som inte vill att Kommunal ska driva det kravet.

De menar att det inte finns pengar vare sig till all den extra övertiden eller att heltidsanställa och att företagen i stället kommer ta in timanställda.

Johan Ingelskog säger att han förstår oron, men att facket inte kan anpassa kraven efter att verksamheten är underfinansierad.

– Alla verksamheter Kommunal organiserar är underfinansierade. Skolan, äldreomsorgen, sjukvården, personlig assistans. Vad händer om vi anpassar kraven här för att staten säger att den inte tänker fylla på? Om kommunerna inte vill höja budgeten för äldreomsorgen, ska vi stå tillbaka lönemässigt i den sektorn också? 

Han menar att arbetsgivarna enligt LSS-lagen är skyldiga att ge brukarna kontinuitet och att det borde omöjliggöra att ha en massa timanställda.

– Men jag förstår verkligen många assistenters oro för det här är ett system på ett sluttande plan och skrämselpropagandan från de stora bolagen är omfattande.

Medlemmarna splittrade om jouren

Jouren är en annan fråga där villkoren som sätts av staten påverkar arbetsvillkoren.

Assistansersättningen är betydligt lägre under så kallad väntetid, vilket gjort att jourersättningen också är låg.

Kommunal har inget konkret krav som rör jouren, mer än att de vill att villkoren förbättras.

Johan Ingelskog säger att det är för att de inte vill låsa sig vid en lösning men också att medlemmarna är splittrade och att de därför inte har en tydlig politik kring jouren.

Men Kommunal ska nu dra igång ett arbete där de ska jobba igenom hur de ska se på jourfrågan i alla avtal.

– Så länge vi inte hittat en linje blir det svårt att nå framgång. Förhoppningsvis har vi en bättre politik inför nästa avtal.