Tidö 2.0 – ner med brallorna och böj dig

Efter att Svenskt Näringsliv för tio år sedan uppvaktade SD och fick dem att acceptera marknadsliberalism i välfärden, är det nu dags för näringslivets tankesmedja Timbro att flirta upp SD:s motsvarighet Oikos.

Efter, vad man kan ana, en halvsunkig affärslunch på Östermalm har tankesmedjorna nu kokat ihop ett reformprogram som ska förvandla resonemangsäktenskapet till en glödande kärleksaffär. 

Alla fria att ha ihjäl sig

Liberalkonservativ ska gå ifrån att vara en oxymoron och parlamentarisk nödlösning till ett Tidö 2.0-samhälle.

Och som alla vet är en gemensam fiende effektivare än både vilja och jävlar anamma. Priset för denna husfrid är högt, men nu när skilsmässa inte är ett alternativ så behöver samtliga parter göra eftergifter.

Bakom snacket om “nystart” och “kärlek” gömmer sig en mycket enklare agenda: gör marknaden starkare, demokratin svagare och låt den svenska modellen ta en lång promenad ut i skogen och försvinna.

Men det är en målande bild av högerns samhällsbygge. Man ska få dricka sprit när man kör båt och köpa sprit var helst man lägger till med båten. Levande landsbygd ersätts av landsbygd med leverproblem. Den som har råd kan söka vård – men alla ska vara fria att förgöra sig. 

Svenska modellen slopas

Arbetsmarknadspolitiken ersätts av en tavla med broderade korsstygn där det står ”Var glad för det du får”.

Ingen mer musik i högtalarna på jobbet. I stället spelas ett mantra upp där Lena Andersson och Tove Lifvendahl uppfodrande påminner om att mätta mun efter matsäck.

Din lagstadgade rätt till en lönespecifikation ersätts med det digitala nyhetsbrevet ”Veckans gröt”.

Stopp för invandring och kultur

Sverige slutar ta emot kvotflyktingar helt. Man sänker också biståndet till att knappt räcka till nötkrämspåsar för dem som mot förmodan överlever att sköljas upp på spanska solkusten när Frontex skjutit sönder gummibåten de flytt på.

För de invandrare som redan hunnit hit väntar evig prövotid. Vid minsta brottsmisstanke blir det utvisning. Oväntad take från Timbro, som genom chefsekonomen Fredrik Kopsch snarare verkat vilja tvätta sig rena från lagstadgad rasism. 

Kulturen ska befrias från sitt bidragsberoende. Vad det i själva verket innebär är att alla som vill syssla med kulturell verksamhet antingen måste vara välbärgad, vara omtyckt av välbärgade eller ragga upp en välbärgad. Ner med brallorna och böj dig fram, tjoflöjt!

Räddare för välfärd än xenofobi

Enda gången det blir lite rörigt är när det efterfrågas ett ”snävare strandskydd”. Men eftersom allt är ungefär samma går det, även om man inte riktigt förstår formuleringen, att fatta. Fler rika människor som kan köpa mer mark nära vatten och därmed stänga ute alla andra. För rättvisans skull!

Det kan te sig lite märkligt att den framgångsrika högersmedjan Timbro, som är avsevärt mycket större än SD:s Oikos ska vilja bränna kapital på att smäda invandrare. 

Men det är i själva verket väntat. Liberaler har genom historien hatat vänsterns tankegods mer än ytterhögern, oaktat hur fascistisk eller xenofob politiken må vara. 

Ärlighet som piggar upp

Nyhögerns lilla manifest ska inte ses som ett fullgott regeringsavtal medger de själva, men de båda smedjorna börjar gärna där samsyn finns. Samsynen verkar vara att rasera allt som idag utgör det svenska samhället.

Transaktionerna är tydliga. Sänkta skatter och slopade skydd och regelverk mot att kasta ut invandrare, trakassera de som redan bor i Sverige och hindra fler från att komma hit.  

I tider då politiker försöker låta exakt som varandra piggar det initialt upp att högerns tankesmedjor sticker ut hakan och talar klarspråk kring vilket samhälle de vill se. Men någon vacker syn är det inte. 

Ägardemokrati, förenkling, skattesänkning. Medan en klar majoritet av svenskarna efterfrågar välfärd, en värdig pension och någonstans att bo fortsätter den unga högerns tänkare att drömma om ett Sverige som det hade sett ut om arbetarrörelsen aldrig förmått börja rucka på klassamhället för 100 år sedan.