Budget 2026: Elisabeth Svantesson har inte fattat någonting

Pressträff i Regeringskansliet. Statsbudgeten är här. Det är måndag och septembersolen skiner.

Elisabeth Svantesson, finansministern som redan sommaren 2024 slog fast att vi var igenom krisen på grund av det egna säregna ekonomiska geniet, har nu uppdaterat talepunkterna.

Krisen har varit exceptionellt lång och exceptionellt djup.

Men utan hennes säregna ekonomiska geni hade allt varit värre.

Okej.

Förstår inte sin omvärld

Det brukar sägas att all framgångsrik politik börjar i att förstå sin omgivning. Detta är inte minst sagt viktigt inom den ekonomiska politiken.

Lyssnar man på Elisabeth Svantesson framgår det att hon inte förstår sin omvärld alls. Det har förvisso varit uppenbart sedan hon traskade in på Finansdepartementet för tre år sedan.

Krispolitiken i Sverige har varit att framhärda i att den höga inflationen inte beror på utbudschocker i utlandet utan är ett tecken på att finanspolitiken måste vara återhållsam.

Det har betytt att skola, vård, omsorg och annan välfärd inte kompenserats för sina kostnadsökningar.

När arbetslösheten ökade skar Svantesson i arbetsmarknadsutbildningarna som behövs för att ge människor chans till arbete. Det har betytt att a-kassan försämrats och att ett extra tillägg på barnfamiljers bostadsbidrag stoppats.

I bästa fall återställare

Det har också betytt att när bostadsbyggandet rasade tog Svantesson bort investeringsstödet som kunde ha skapat jobb och hållit igång nybyggnationen.

Svantesson har passivt sett på hur fallande reallöner och stigande räntor har tvingat hushållen att dra ned på sin konsumtion. Och om folk inte har råd att spendera kommer inte företag ha råd att anställa.

Det är liksom ingen slump att var tredje svensk tycker att de fått det sämre under de tre år Elisabeth Svantesson varit finansminister.

Men nu hägrar en valrörelse och då är budet att den här regeringen storsatsar. Det är förvisso sant men man måste förstå utifrån vilken position satsningarna sker.

I bästa fall är det, som när det gäller bostadsbidraget, en sorts återställare. Det är en logik hämtad från en mellandagsrea där hemelektronikkedjor under helgen höjer priset på tv-apparater för att återställa dem lagom till att kunderna kommer till butiken.

Rikas sparande stärks

I sämsta fall är det samma sorts verkningslösa satsningar som gjorts under hela mandatperioden. Återhållsamheten 2022–2025 hade ju alltid en gräns. Skatten för de rikaste har undan för undan sänkts och man har stimulerat deras sparande genom att sänka den så kallade ISK-skatten. Det blir mer av den varan nu.

Till det kommer svindyra men ineffektiva åtgärder som sänkt matmoms och sänkt arbetsgivaravgift för den som anställer unga.

Är det detta som vinner valet åt högern om ett år?

Välfärden går först

Det finns skäl att tvivla. För när Ipsos på uppdrag av Dagens Nyheter nyligen undersökte väljarnas budgetprioriteringar blev beskedet glasklart: satsningar på välfärden måste gå först.

Väljarna vill lägga 14,4 miljarder på vården och 8,3 miljarder på skolan – men bara 0,8 miljarder på skattesänkningar.

Regeringen och SD gör det omvända: 57 miljarder till skattesänkningar medan välfärden och skolan får några enstaka miljarder.

När medierna nu – med stöd av storbankernas privatekonomer – skriver att hushållen, vanligt folk och småbarnsfamiljer är vinnare, är det just detta man måste minnas. En skattesänkning är aldrig gratis.

Den betalas i verkligheten med färre elevassistenter, privata sjukvårdsförsäkringar, längre vårdköer och vägar och järnvägar i förfall. Den skattesänkning som ser ut som en vinst på lönebeskedet motsvaras alltid av en förlust någon annanstans i samhällsekonomin.

Att Elisabeth Svantesson kan agera på det sättet beror på att hon varken förstår sin omgivning eller bryr sig om den.