Therése, 51, bytte vården mot Göteborgs tak: ”Allt föll på plats”

I elva år har 51-åriga Therése Svedberg besiktigat tak i Göteborg med omnejd. Strax före 40 var hon färdigutbildad sotare efter att ha jobbat som undersköterska och vikarierat på förskolor i många år.

Att hon hamnade på sin nuvarande arbetsplats beskriver hon som en lycklig slump; det fanns inga sotartjänster att söka och samtidigt dök det upp två taktekniker på gruppboendet där hon jobbade.

Några månader senare blev hon deras kollega.

– Allt föll på plats. För mig var det inte viktigt att just sota, det var mer att springa på tak jag var ute efter, säger hon och skrattar.

Högsta kunden: Gothia Towers

På en arbetsdag hinner hon oftast med mellan två och tre fastigheter, från små parkstugor till Halmstad slott. Kunden med högst takhöjd är Gothia Towers, med sina 100 meter.

Även en person utan uttalad höjdskräck skulle nog ha en antydan till svindel. Therese däremot, kan stå alldeles vid kanten och titta ner, utan att känna någonting.

– Jag är ju den i gänget som föredrar höga, branta tak. Jag har nog aldrig varit höjdrädd egentligen, säger hon.

Ödehusets tak började ge vika

Therése Svedberg älskar sitt jobb och beskriver sig som en supernörd (efter att ingående ha berättat om det detektivarbete som det innebär att hitta en vattenläcka).

Medveten om riskerna med yrket har hon förskonats från olyckor. Säkerhetskraven är hårt reglerade, hon sitter alltid fast med sele och lina. Det hjälper dock föga om ett tak försvinner under fötterna, något Therése var nära på att uppleva då ett tak började ge vika.

Huset hade stått öde i flera år och under tiden hade regnvatten läckt in och skadat undertaket, något varken hon eller kollegan kände till när de gick upp. Therése fick krypa i snigelfart tillbaka.

– Det kändes som att gå på glas som började spricka. Då var jag livrädd.

Fördomar om flickor och pojkar begränsar

Under uppväxten klättrade hon ofta i höga träd och hittade även upp till ett och annat industritak, där hon hoppade mellan olika nivåer. Föräldrarna lät henne hållas, något hon är tacksam för då hon menar att det inte var en självklarhet då, på 70-talet.

Än idag brinner Therése till när hon tänker tillbaka på en händelse då hon hängde med grannpojkarna på landet och deras mamma kallade henne till sig för att den vilda leken ”inte passade en flicka”.

Även om hon tror att barnuppfostran har blivit mer jämställd idag, är Therése säker på att skillnader fortfarande görs. Skillnader som sedan följer med upp i åldrarna, och som påverkar hur vi kodar olika yrken som manligt respektive kvinnligt.

– Det är så lätt att man tror att man inte kan saker för att man är kvinna. Jag vet ju själv hur jag tänkte innan jag började på det här jobbet, jag hade till exempel inte sysslat så mycket med verktyg innan. Men så kände jag, vad är skillnaden på att hålla en skruvdragare i handen, jämfört med en elvisp?

Hejaropen blir som en nagel i ögat

Therése Svedberg lovordar vidare sina kollegor, som i dagsläget är tio män, och betonar att om det förekommit någon form av diskriminering baserat på hennes kön – vilket det sällan gjort – har det kommit från någon utomstående person.

En vaktmästare som undrade om hon ”inte var för söt” för sitt jobb är ett sådant exempel. Sedan finns de reaktioner som i sig är positiva, som när hon nämner vad hon jobbar med på en fest och möts av hejarop, men som för Therése ändå blir en nagel i ögat.

– Det är ingen av mina kollegor som skulle få ett ”wow” när de säger att de är taktekniker. Men samtidigt förstår jag det, jag tycker själv att det är jättecoolt när jag ser en ung tjej köra en långtradare. Men jag blir störd på att jag tänker så, varför skulle hon inte kunna göra det?

Delar höghöjdsbilder på Instagram

På sitt Instagramkonto Tessantak delar hon regelbundet med sig bilder av sina arbetspass på taken.

Följarskaran är ännu relativt blygsam, drygt 600 personer. Hon hoppas att fler unga kvinnor, som de som med imponerande blickar sett på henne när hon gått förbi med stegen under armen, också hittar dit.

Jämställdhetsfrågan har vuxit inom henne med åren, och hon har funderat på hur hon skulle kunna nå ut till fler, kanske genom att prata ute på skolor.

– Jag vill att unga tjejer ska förstå att det inte finns något hinder för dem.