Le Locs dåliga skämt på charkjobbet slutade med en kniv i ryggen

Le Loc Nguyen har jobbat med att packa kött på charkföretaget Signal & Andersson i Göteborg i åtta år. Det var också där, på jobbet, som en kollega högg honom i ryggen, den 27 februari i år.   

Locs historia är inte unik. Bara under de senaste fem åren har sammanlagt 900 personer blivit sjukskrivna efter att ha misshandlats eller hotats av en arbetskamrat. Nya siffror från Arbetsmiljöverket visar dessutom att antalet successivt ökat under de senaste åren.

Hot och våld mellan arbetskamrater

Anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro orsakade av hot och våld mellan kollegor:

Innehåll från Infogram

Det här innehållet levereras från en extern tjänst. Genom att visa det accepterar du Infograms dataskyddspolicy

Ja, visa mig innehållet

Källa: infogram.com

Rå jargong

I Le Loc Nguyens fall började allt med orden han sa till den kollega som flera månader senare skulle hugga honom i ryggen.

Men det handlar också om att jargonen i produktionen över lag ibland varit rå och macho.   

– Inte så att man menade något illa, det var mest dåliga skämt, ett sätt att prata på, förklarar han när vi ses på ett hotell i Göteborg, i slutet av sommaren.     

Men kollegan som började arbeta i produktionen för ungefär ett år sedan, och som Loc fått i uppgift att lära upp, tog illa vid sig och blev kränkt, vilket framgår av domen.     

– Jag sa en dum sak och blev kallad till chefen som gav mig en skriftlig varning. Sedan bad jag honom om ursäkt, och trodde att saken var över. Vad mer hade jag kunnat göra? undrar Loc och slår ut armarna i en gest. 

Kollegan drog sig undan

Månaderna gick. Le Loc Nguyen och den nya kollegan sågs på jobbet varje dag, men pratade knappt med varandra. Loc berättar att han uppfattade det som att kollegan drog sig undan och inte ville ha med honom att göra.    

– Jag tänkte inte så mycket på det. Men märkte att han inte gillade mig, fortsätter Loc och nämner ett annat tillfälle då han och kollegan blev inkallade till chefen efter att en mindre dispyt blossat upp i början av året.   

  – Då sa chefen till honom att ”han måste släppa det här nu och gå vidare”. Sedan var det inte mer med det. 

”Började som en vanlig dag”

Den 27 februari arbetade Loc och en annan kollega vid en av charkuteriets maskiner. Snett bakom vid en annan maskin, befann sig kollegan som snart skulle hugga Le Loc Nguyen i ryggen.   

  – Allt började som en vanlig dag, men efter fikarasten på förmiddagen, det var då det hände.   

  Le Loc Nguyen minns inte exakt vad han tänkte. Allt gick väldigt fort.   

  – Jag kommer ihåg att han dök upp bakom mig med kniven och att jag försökte putta bort honom. Det var då han högg mig. Jag sprang genom produktionen, kanske 20-30 meter och försökte bara komma bort från situationen. Han sprang efter med kniven.   

Bar på kniven i månader

När Loc närmade sig en avdelning på produktionen med högre bemanning avvek kollegan med kniven och sprang i stället mot utgången.   

Från ambulansfärden har Le Loc Nguyen bara vaga minnen. Om det gjorde ont där kniven trängt in kommer han inte ihåg. Det som etsat sig fast är något annat, bilden av den blanka kniveggen som far fram i luften, bullret från produktionen. Jakten bort. Bort från kniven.   

  Men var kom kniven egentligen ifrån?   

 Enligt förhör med den dömda kollegan ska han ha haft den i sin arbetsjacka i ungefär tre månader innan dådet. Kniven kommer inte från arbetsplatsen och har inte återfunnits men ska enligt vittnen ha varit av typen polis eller militärkniv.  Hur den tagit sig in i produktionen är okänt.  

Får leva med ärret

Nu har det gått några månader. Le Loc Nguyen är tillbaka på Signal & Andersson efter en tids sjukskrivning. Han ler, orkar prata om det som hände och säger att han mår bra nu. Mardrömmarna har börjat ge vika. Han behöver inte längre sömntabletter för att kunna sova. Att vistas i produktionen blir lite lättare för varje dag.   

  – Men jag har ont i vissa muskler, vid vissa rörelser. Kniven gick rakt igenom musklerna.  

Loc visar vilka rörelser som smärtar honom. Han hoppas att det ska göra mindre ont med tiden.   

Men ett 5-7 centimeter långt ärr över vänster skulderblad får han leva med.

Två år i fängelse

  Den tidigare kollegan dömdes i april, mot sitt nekande till två års fängelse, för grov misshandel.   

  Hur var rättegången?  

  – Jag minns inte så mycket av den heller. Men det var jobbigt.

”Glad att jag lever”

Livs klubbordförande Antonio Isla fanns med som stöd under rättegången. 

  – Det betydde faktiskt allt för mig. Han har hjälpt mig jättemycket. Utan honom hade jag inte mått så bra som jag gör nu. Han kom till sjukhuset och hämtade mig efter hugget, trots att han själv var sjukskriven då. 

  Och företaget?  

  – Jag har fått bra hjälp av vissa chefer. En av dem kom hem till mig flera gånger med mat när jag var sjukskriven.   

 Vad tänker du idag, om det du varit med om?  

 – Jag försöker att inte tänka så mycket. Men jag tänker ibland att det kan gå väldigt fort, att allt snabbt kan förändras. Jag tänker också att jag är glad att jag lever.