Kriminalvårdaren Mirwais har duvor som husdjur: ”Ville ha något som gjorde mig glad”
Från officer i Afghanistan till kriminavårdare i Jönköping – och med ett hjärta för duvor. För Mirwais Rahimi är fåglarna en länk till familjetraditionen, glädje i vardagen och ett sätt att känna sig hemma.
I trädgården i Jönköping har Mirwais ett eget duvslag med 40 fåglar, varav flera är brevduvor.
När kriminalvårdaren Mirwais Rahimi inte transporterar fångar åt Kriminalvårdens nationella transportenhet (NTE) ägnar han sig åt sin stora passion – duvor.
I trädgården i Jönköping har han ett eget duvslag med 40 fåglar, varav flera är brevduvor. Ett arv som flugit med ända från Afghanistan.
– I min familj har vi haft duvor i generationer. Farfar, pappa, mina bröder. Alla har hållit på, så för mig var det naturligt, berättar Mirwais.
Han kom till Sverige för 15 år sedan och arbetade först på anstalten Saltvik i Härnösand samtidigt som han arbetade inom instatsstyrkan på Saltvik i två och halv år och därefter på NTE i Härnösand.
Nyligen flyttade Mirwais till Jönköping med sin familj, där han återigen arbetar inom NTE.
Bland dagliga rutiner är att titta till duvungar, se till att de är friska och matade, klappa dem i handen.
Duvor i stället för katt och hund
När han och familjen köpte hus dröjde det inte länge förrän han byggde ett eget duvslag.
– I Sverige är det vanligt med katt och hund. Men jag ville ha något som gjorde mig glad, och då blev det duvor. Nu har jag ett 40-tal, och alla har namn.
Tio av dem är brevduvor. De tränas att flyga långa sträckor och hittar alltid hem – oftast.
– En gång tog jag med en duva till jobbet bara på skoj och släppte ut den där. Det var i januari, mörkt och kallt. Den kom hem efter fem dagar. Hon var lite lat, säger han och skrattar.
Dagliga rutiner
Mirwais Rahimi berättar med värme om dagliga rutiner – att titta till duvungar, se till att de är friska och matade, klappa dem i handen.
De vuxna är lite mer reserverade, men vissa sätter sig på hans axel.
Sonen, fem år, är ofta med. Vill hålla, mata, titta.
– Det är ett fint sätt att umgås, säger Mirwais.
”I Sverige är det vanligt med katt och hund. Men jag ville ha något som gjorde mig glad, och då blev det duvor. Nu har jag ett 40-tal, och alla har namn”, säger Mirwais.
Transporterar fångar
På jobbet handlar det inte om fåglar, utan om intagna.
Han transporterar dem mellan anstalter, häkten och domstolar – ibland flera hundra mil i veckan. Bemanningen i bilen avgörs av de intagnas säkerhetsnivå.
– Om det är en hög säkerhetsnivå kan det kräva tre eller fyra personer. Och om det är låg säkerhetsnivå, då kör vi med två personal. Ibland med handfängsel, ibland utan. Det beror på vad som beslutas.
Mirwais trivs med jobbet och kollegorna.
– Jag har haft tur. Vi har ett bra team och bra chefer.
Att lämna Härnösand för Jönköping var både ett praktiskt och personligt val. Hans fru ville studera här. Själv ville han söderut, bort från kylan och mörkret.
– Jönköping är vackert, särskilt vid vattnet. Och duvorna verkar också trivas.