Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Fan vad trött jag är på bilden av kvinnor som jobbar ihjäl sig

Att använda en sjuk anställd för att framhäva sin egen förträfflighet är direkt osmakligt. Hur kommer den yrkeskåren att må om några år, frågar sig Handelsnytt krönikör.

På bilden står en ung tjej, försiktigt leende, balanserandes på kryckor med ett bandage runt armen.

Butikschefen som i förra veckan publicerade inlägget på sociala medier basunerar stolt att: ”Något rätt måste jag ha gjort som chef” när hans 18-årige anställda ”jobbar sitt ordinarie pass med ett leende på läpparna, bandage på armen och 2 kryckor”. 

En chef på en av Sveriges största livsmedelskedjor framställer det alltså som beundransvärt och eftersträvansvärt att komma till jobbet med kryckor och bandage, och tar det dessutom som ett tecken på sitt eget goda ledarskap? 

Det här är inte gott ledarskap. Att använda en sjuk anställd för att framhäva sin egen förträfflighet är direkt osmakligt. Och att glamourisera och uppmuntra den extremt osunda arbetskulturen att jobba till varje pris, på bekostnad av sin kropp, är livsfarligt.

Här får vi en talande bild av hur handeln ser ut i dag. 

Halta med foten i bandage till jobbet

Jag har sett kollegor komma till jobbet halta, med foten i bandage, eller med 39 graders feber. Sitta i kassan dagen efter att deras förälder begravts. Inte för att de vill, utan för att detta har normaliserats. För att vila inte längre värderas som den grundpelare för mänskligt välmående som det är.

Jag har hört chefer ifrågasätta sjukanmälningar. Försökt övertyga kollegor att jobba trots sjukdom. Kallat sjuka anställda för besvärliga och försökt skuldbelägga dem till att arbeta genom att påstå att de förstör för kollegorna. Har Sveriges chefer glömt bort att vi har en arbetsmiljölag?

Extra sårbart att vara ung i handeln

Att vara ung i handeln är extra sårbart. Det är yrkesgruppen med lägst löner, flest otrygga anställningar och minst arbetslivserfarenhet. Förutsättningar som gör det väldigt svårt att motsätta sig det här. För att inte tala om att vara kvinna i handeln.

Fan så trött jag är på hyllningar av kvinnan som jobbar ihjäl sig. Men enligt chefens hashtags är detta framtiden. Det här är den yrkeskår han vill ha. Hur kommer den yrkeskåren att må om några år? 

Ilskan briserar i kommentarsfältet

Han hade nog väntat sig en helt annan respons på det här inlägget. Men i kommentarsfälten briserar ilskan. Någon ringar in det klockrent: ”En bra chef skulle uppmuntra sin personal att vila och återhämta sig, inte lyfta fram det som en prestation att offra sin hälsa för att täcka ett pass”.

Men där är vi inte än. I svensk handel jobbar den sjuka arbetaren fortfarande.

Och det är till stor del på grund av inlägg som det här.