Sluta låtsas som att alla äter Bregott

Ägarna på friskolekoncernen Hagvidson har tagit ut 64,5 miljoner i ren vinst.  

I dagarna blev de virala för att de avslöjats med att snåla med smöret i Aftonbladet. Och Bregott rör som bekant upp känslor i ett land där stora delar av befolkningen vuxit upp i mjölklobbyns järngrepp. 

Reaktionerna är ju i grunden sunda. Det finns en inbyggd orättvisa i våra system som möjliggör att ägare kan sko sig med hjälp av våra skattemedel. Men det har ju ganska lite med smör att göra.

För dyrt för många

Om människor rasar över ransonerat smör skulle de krevera om de visste att massa förskolor i dag, både fristående och kommunala, sedan länge övergett riktigt smör. 

Barnen äter bordsmargarin – och de överlever. 

Det gör även de barn som har fler än typ tre syskon, vars föräldrar inte heller köper smör. 

Eller de barn vars föräldrar är ensamstående och inte heller köper smör. Eller de ofrivilligt deltidsarbetande, lågavlönade, högt belånade och arbetslösa. 

Eller pensionärer, studenter, människor vars hyra chockhöjts senaste åren, som är blivit sjuka, stora delar av funkissverige och andra. 

Ingen lösning på förskolans problem

För de barn vars föräldrar har råd kommer smöret stå kvar på bordet hemma. De överlever. Men det gör även de andra. 

Smör är inte en magisk lösning på kompetensbrist, personaltäthet eller undermåliga utemiljöer utan leksaker eller gräs. 

Smör hjälper föga för den unge som är i behov av extra resurser och som i brist på dessa stör och slår andra barn. 

Det är inte det smörjmedlet som kommer hjälpa när konflikter uppstår mellan personal och ledning och föräldrar. 

Nedskärningar ligger i friskolans natur

Varför skriver jag detta, då? Jo, för varenda gång det blir sådana här rubriker riskerar samtalet att stanna vid just det sensationella, i detta fall smör.  

Har man 64 miljoner över har man så klart råd med smör. Hagvidson hade kunnat lägga en hel miljon extra på det, uppenbarligen. 

Resterande miljoner skulle i en fungerande välfärdsstat gå till de förskolor som inte har det. Eller till de barn och familjer som behöver andra insatser. 

Men oavsett om friskolekoncernen i fråga nu köper in hinkvis med smör så kvarstår problemet med vinster.  En friskola är lönsam för att man sparar på barnen. En friskola som vill vara lönsam kommer hitta andra saker att skära in på. 

Storm i ett vattenglas

Det som på riktigt blir problemet är lärartätheten, språkkunskaperna, storleken på lokalerna och möjligheten att utvecklas i enlighet med läroplanen. 

Att friskolor själva välja och vraka bland barn, medan kommunerna med samma peng förväntas ta allt de inte vill ha. 

Att prata om Bregott som värdighetens sista bastion samtidigt som att tusentals sedan länge lever under denna standard utan att nämna det är så otroligt skevt. 

Och sjabblar vi bort diskussionen om vinster i välfärden och i stället deltar i en gratiskampanj för Bregott kommer ingenting någonsin bli bättre.  

Dessa starka känslor kring smör kan vara en början på något större – men just nu riskerar det att förbi en storm i ett vattenglas.