Säkerhet på jobbet handlar om millimetrar och sekunder

Sitter i skrivande stund veckan efter midsommar och har gjort min andra semestervecka utav två. När krönikan går i tryck går jag på föräldraledigt i ett halvår.

Livet tuggar på och det absolut viktigaste i mitt liv ska få odelad uppmärksamhet.

Reflekterar över livet, döden och dom små marginalerna där mellan.

Det är nog många som läser den här texten som under sommaren kommer ha sagt ”Oj” eller ”Där hade vi tur”. De flesta inom Sekos branscher har säkerligen någon gång fått se en bild på den klassiska pyramiden med riskobservationer i botten, tillbud i mitten och olycka i toppen.

I våras sedan så omkom tyvärr en person och en skadades vid vistelse inom arbetet på järnvägen i Malmö.

För någon dag sedan så var det en båtolycka i min hemkommun. En person är död, två saknas och en klarade sig.

Små marginaler.

Förutsättningarna ändras

Det som funkade ena dagen funkar inte andra. Något har förändrats i förutsättningarna.

Det där tåget man inte förväntade sig eller lite mer vatten än vanligt. Kanske. Orsakerna är inte klargjorda i någon rapport än.

Men som alla som någon gång läst Facebooks kommentarsfält så finns det minst lika många teorier om vad som hänt som det finns personer som vill kommentera.

Det är något som berör, det här med säkerhet och konsekvenserna när det inte gått som planerat.

Trafikverket får på nöten direkt från Transportstyrelsen med kraftfulla viten.

I den lokala tidningen kan man läsa om hur ansvar krävs ut för att se till att liknande olycka i älven inte händer igen.

Efter skolskjutningen i Örebro så blev AR-15 rejält påhoppat och förbud mot vapnet krävdes. Men det var inte ens en sådan modell som användes.

Vad kan vi se för konsekvenser för järnvägens regelverk då?

Ett dilemma och en balansgång

För att kunna förflytta sig i spårmiljö så har man tidigare fått göra en riskbedömning utan att behöva dokumentera den. Det förändras och nu ska den dokumenteras.

För ”tågvarning” så blir det mer inskränkningar i när och hur det kan användas.

Detta trots att ingendera av metoderna har använts korrekt, för då är det högst osannolikt att en olycka skulle kunna ske.

Det finns alltid ett dilemma och en balansgång i möjligheter, begränsningar och riskbedömning.

Som han sa som en gång utbildade mig i järnvägssäkerhet. ”Hade alla haft sunt förnuft så hade vi inte behövt alla dessa regler”.

Ribban läggs och ibland sker saker i affekt.

Avvägningen är en riskbedömning

Resultatet blir kanske att jägarna får hålla sig till mer osäker jakt, delar av älven får förbud mot aktiviteter med båt och på spåret får vi allt svårare att förflytta oss eller utföra jobb.

Men färre kommer förlora sina liv.

Avvägningen är en riskbedömning. Så som vi alla gör momentant i realtid när än vi lever.

Tills vi tappar fokus för en sekund och inte längre gör det.