Regeringen vill strypa demokratin – förbjuder kommuner att rädda välfärden
Om regeringen förbjuder kommuner att ta ansvar finns bara två vägar kvar: nedskärningar eller utförsäljningar. Det är högerpolitik i sin mest brutala form, skriver Arbetets ledarpraktikant.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har presenterat en ny utredning om incitament för skattesänkningar i kommuner och regioner
Hur ska man se till att borgerlig politik blir den enda politiken – även i kommuner och regioner där människor haft den usla smaken att rösta rödgrönt?
I måndags meddelade regeringen att de vill utreda hur man kan hindra kommuner och regioner från att höja skatten. Det är inte en liten teknisk detalj utan något som kommer få stora konsekvenser för Sverige.
Alla vet att regeringen alltid väljer skattesänkningar för de rikaste före skola, vård och omsorg. Det betyder att stigande kostnader för välfärden vältras över på medborgarna men i form av bland annat större barngrupper i skolan, färre anställda i äldreomsorgen och längre vårdköer. Eller högre kommunalskatt, den sista säkerhetsventilen som kommuner har för att täcka upp sina kostnader. Det är den som regeringen nu vill plocka bort.
Vill förbjuda ansvar
Samtidigt pressas kommunernas ekonomi hårt av lågkonjunktur och hög inflation. Men i stället för att ta ansvar snålar regeringen med statsbidragen och vill nu dessutom införa en så kallad “skattebroms” som förbjuder kommuner och regioner att själva ta ansvar.
Kommuner kommer inte att ha något val än att antingen skära i välfärden eller sälja ut skolor, vårdcentraler och äldreboenden till regeringens kompisar.
Konsekvenserna är lätta att föreställa sig. Stökiga klassrum med få lärare. Fritidsgårdar som stängs ner så fler barn går till kriminella gäng. Äldre som inte får den vård de behöver på sina boenden eftersom personal inte räcker till. Flera timmars väntan på akutmottagningen. Skattepengar som försvinner till giriga VD:ar. Och mycket mer.
Tveksamma demokratiska impulser
Kommuner höjer inte skatten för nöjes skull. De gör det för att hålla skolor öppna, för att anställa fler lärare, för att trygga äldreomsorgen och vården, för att kvinnor som levt i våld ska kunna fly, för att hemlösa ska få tak över huvudet, att du kan ta bussen till jobbet, och mycket mer som gör våra liv lättare.
Tillsättningen av utredningen säger också en hel del om den här regeringens demokratiska impulser.
Kommuner och regioner är inte underavdelningar till staten. De är egna politiska nivåer med grundlagsskyddat självstyre, för att medborgarna ska ha nära till besluten. I allmänna val väljer vi inte bara riksdagen, vi väljer också vilka som ska styra i vår kommun och vår region.
Den balansen är en styrka och kontrollfunktion i vår demokrati. Om regeringen får som den vill, spelar din röst till kommun och region knappt någon roll. Regeringen kör alltså inte bara över kommuner och regioner, de kör över dig.
Handlar om makt
Det kommunala självstyret är en grundbult i det demokratiska systemet, en garanti för att beslut fattas nära medborgarna och anpassas till lokala förutsättningar. Att påverka hur kommuner kan beskatta medborgare är att påverka vad kommuner kan göra.
Att urholka det kommunala självstyret är att försvaga demokratin och gå emot våra grundlagar. För vad blir självstyret värt om regeringen kan inskränka det när det inte passar deras politiska agenda?
Regeringens utredning handlar därför inte bara om skatter. Den handlar om makt. Och om vilken framtid vi vill ha: en där olika nivåer tar ansvar tillsammans eller en där regeringen kör över demokratiska beslut medan välfärden, klimatet och människors vardag betalar priset.
För borgerliga väljare kan det förstås låta trevligt med en skattebroms. Men det är också en välfärdsbroms och en demokratibroms.