60 000 barn blir fattiga när regeringen skriver in rasism i lagen

För tio år sedan, den 2 september 2015, hittades treårige Alan Kurdi död på en strand i Turkiet. Bilden skar sönder all cynism och för ett ögonblick kändes solidaritet med de människor som försöker fly till Europa självklar. Men det blev inte början på en ny humanism.

Det blev startskottet för ett nationalistisk och konservativt paradigmskifte, där gränser stängdes och medmänsklighet avfärdas som naivitet.

I dag är det som om den bilden aldrig existerat. I Sverige staplas skadliga politiska beslut och förslag på hög, från bristande vandel till återkallade medborgarskap. Allt för att regeringen och Sverigedemokraterna vill dela upp människor i värdiga och ovärdiga. Nu vill de ta nästa steg: kvalificering till välfärden.

Det låter byråkratiskt, men betyder i praktiken att nyanlända under fem år inte ska få tillgång till grundläggande trygghetssystem som bland annat barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag, assistansersättning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Listan är lång och brutal. 

60 000 förlorar barnbidraget

Förslaget gör skillnad på människor i lagen och skapar en grupp av andra klassens invånare. Det här är inte bara orättvist – det är att skriva in rasism i svensk lagbok. 

Regeringen försöker att försvara det med att det är en besparingsåtgärd. Utredningen har räknat på att invandringen ska minska med 5-10 procent och att staten ska ”spara” 1,2 miljarder kronor per år. En miljard i ett land som har över tusen miljarder i statsbudget. En miljard som ska tas från de allra fattigaste barnfamiljerna. 

Konsekvenserna?

60 000 barn beräknas förlora barnbidraget.

50 000 kommer att stå utan grundläggande stöd.

Fler barn växer upp i fattigdom med ökad risk för psykisk ohälsa, kriminalitet och sexuellt utnyttjande.

Kvinnor blir fattigare och beroende av andras försörjning.

Barns skolresultat försämras. Och mer. Vem som helst begriper att det på sikt  kommer att kosta mycket mer än 1,2 miljarder kronor att åtgärda sådana skador. 

Facket och kyrkan är emot

Många myndigheter och organisationer går emot förslaget. LO, Svenska kyrkan, Sveriges Stadsmissioner och många fler varnar för ökade samhällsklyftor, fattigdom och utsatthet. Organisationerna pekar på att förslaget riskerar att bryta mot andra lagar, som Barnkonventionen. 

Polisen varnar för ökad utsatthet för barn, brott och sexuell exploatering. Kommuner och regioner pekar på att utanförskapet kommer att öka, integrationen försämras och etableringen på arbetsmarknaden kommer att fördröjas. Torsby kommun konstaterar att syftet, om fler i arbete, inte skulle uppnås.

Ett av regeringens favoritargument för kvalificering till välfärden är att det skulle ”öka arbetsutbudet”. Det är trams. Flera bidrag har ingen effekt på att arbetsviljan försvagas, vilket regeringen själva vet om.

Den som är sjuk och inte orkar arbeta kan ju inte börja jobba bara för att sjukersättningen försvinner. Arbetsförmågan finns ju inte. Och en nyanländ som kommer till Sverige när arbetslösheten redan är hög – hur ska han eller hon få ett jobb av att inte få bostadsbidrag?

Det går inte att trolla fram jobb som inte finns.

Så nedmonteras välfärden

Det här är inte arbetslinjen. Det är diskriminering. Och när diskriminering skrivs in i lagen är det alltid början på något större.

Först de nyanlända – vem står på tur härnäst? När gränsen väl är dragen för vem som anses värd välfärd, finns inget som hindrar att fler stängs ute. 

Sverige tar ett medvetet kliv mot att skapa en underklass som faller igenom ett stort hål i vårt sociala skyddsnät. Det är en nedmontering av välfärden och vårt land. Ett fattigare Sverige väntar. Ekonomiskt och moraliskt. 

Att börja kvalificera människor till välfärd är inte en teknisk reform. Det är rasism på myndighetsspråk och början på ett samhälleligt sönderfall.