Hon hittade sanningen i hans håriga anus

RECENSION. Det börjar med gyllene lockar, och ett par ovanligt stora lår (”(…) som klossar, som mjukt bly, två bärande bjälkar”).

Maria Maunsbach porträtt av ”En magisk man” växer fram ur en blick full av åtrå och en trängande känsla av lust eller kanske kärlek. 

Mannen, Mikael, objektifieras av hennes utifrån-blick, ungefär så som unga kvinnor objektifierats i litteraturen i alla tider.

Men Maunsbachs berättare vill gräva djupare i Mikael, förstå varför hon så gärna vill ha sitt huvud mellan hans lår, ta hans pungkula i sin mun som en karamell. 

Hon vill in mellan Mikaels skinkor men också in i hans innersta, in i barndomen formad av moderns neuroser och mormoderns fläskpannkaka, av ångest och kampsport och en glasfigur av en clown som stirrar på honom från bokhyllan. 

Vill äta skinnslamsorna från hans torra fötter, fylla honom med rabarberpaj och vaniljsås. 

Hon håller i kameran

Det är hon som håller i kameran, som betraktar Mikaels liv och bestämmer sambanden mellan den han är och det han har varit med om.

Hon vill hålla om honom och läka det som har gått sönder. 

En gång var jag med min nu avlidne man, vid hans mors grav i den vedervärdiga avkroken Fontana mitt i ingenstans-Kalifornien, och när vi stod där med våra blommor brast jag ut i gråt. 

Jag skämdes inför min man, det var hans ögonblick, hans liv, och där stod jag och bölade. Men det var något så översvallande att stå där framför det minnet som kanske mer än något definierat hans liv. 

Det kändes som att jag varit en del av det, varit i honom. 

Hon, som vi långt senare får veta heter Jenny, gör hans förflutna till sitt. Känner sig tacksam inför Minka, kvinnan som lärde Mikael att knulla, kall inför Solja, den neurotiska mamman, och kärleksfull inför mormodern Elsa med husmanskosten. 

Och så är det fakking Caroline, det där fantom-exet som i varje förhållande tycks sitta på ett moln och plira ner, ogreppbar och oantastlig. 

Fakking Caroline

Nästan alla relationer jag har haft har varit öppna. Sex är något som vi själva fyller med mening eller meningslöshet och jag har aldrig känt svartsjuka runt det kroppsliga.

Men de där exen som man aldrig får träffa, som har gjort ett outplånligt intryck och lämnat ett rum efter sig med en låst dörr. 

De har jag hatat. 

Fakking Caroline – vi är i Skåne och saker är fakking och räliga och bull – är tjejen som öppnade Mikael för kärleken och sen stängde honom igen. 

Jenny lirkar och pillar med låset och ibland verkar det som om Mikaels dörr är på väg upp men så smäller den igen och han drar sig undan. 

Mikael förklarar att han inte känner som andra människor, att han har hjärnskador från alla smällar mot skallen som han tagit emot genom thaiboxning och MMA. 

Livsdröm i Thailand

Mikaels livsdröm finns i Thailand, Jenny i Malmö. I Thailand var han en gång ett kamsportslöfte som aldrig riktigt infriades. 

Där upplevde han en homosocial förälskelse i en äldre fighter, trekanter med tjejer som beundrade hans vältränade kropp, nya smaker och dofter som inte var förknippade med mamma Solja. Han längtar tillbaka trots att oktagonen nu är stängd för honom. 

I stället är han flyttgubbe i Malmö med värkande kropp medan hjärtat ligger och flyter i en skål Tom Yam på ett gym i östra Thailand. När det sakta börjar dras mot Jenny, mot hans svenska vardag sparkar han bakut.

Trots att han är magisk, är Mikael väldigt mycket man och människa. Magi är ritualer vi utför för att uppnå olika sorts resultat. 

Mikael är magi men Jenny är magikern, det är hon som låter honom komma nära, som en dag öppnar sig och låter honom trösta henne när hon är ledsen för ingenting särskilt. Som vågar sig in i chapel perilous där hon blir liten i hans famn. 

Att våga låta någon annan bli marken under ens fötter är lika modigt som dumdristigt. Vad händer när marken försvinner? Är det värt det?

Beskådar den lurviga regnskogen

Den senaste mannen jag älskade försvann ur mitt liv varje gång jag verkligen behövde honom. Han blev hård när jag var mjuk, kall när jag behövde värme. Men han luktade så gott, och hans snarkningar vaggade mig till sömns. 

Han visste vad blommor heter och hade ett lite barnsligt intresse för Japan som var bedårande. När han inte fanns hos mig fattades han. Jag ville gå in i honom, se hans innersta.

Jenny särar på Mikaels skinkor, beskådar den lurviga regnskogen som sträcker sig från pubisbenet över pungen och vidare mellan benen. I hans anus ser hon sanningen, hör stråkar spela. 

Att stirra in i ett stjärthål är en gåva för den som verkligen vågar gå in i en annan människa. 

Mikael gör Jenny till tjej. Könsroller kan vara tvingande, förminskande men de kan också vara självvalda, underbara. Hon lagar hela tiden mat som beskrivs lustfyllt. Degar sätts, tomatsoppor puttrar, majonnäs blandas med ljus thailändsk soja. 

Mikael förtrollas av smaker, texturer och sensationer. Kroppar blir till mat och mat blir till kroppar, det rinner sås och stekt lök och svett och kycklingfett. Ångesten är vetedeg, tjejer stinker av dessert och fittor rinner som kondenserad mjölk. 

Som en talisman mot Jennys magi drar Mikael till med det allra värsta när man kan säga när någon har visat sitt hjärta: “jag har väl inte bett om det?”

Jenny och Mikael är nakna nästan hela tiden, men där och då blir hon hudlös, skalad. 

Känslor bakas i ugnen

Känslor som bakas i ugnen framträder lika komplexa som smaken av kyckling med krispigt skinn.

Det finns lycka i att kontrolleras så att man inte har tid att tänka, sorg i de allra vackraste ögonblicken. Våld är alltid närvarande, i ringen, i kärleken, i yrken som sliter sönder våra kroppar.  

Det finns skönhet i att låta sig domineras och kärlek i att vara motståndslös. Men att vara motståndslös är också att låta sig trampas på. 

När Jenny genomgår något fysiskt och psykiskt förödande, äter Mikael upp hennes köttfärsås och tittar på roliga klipp på YouTube. Han försvinner när hon behöver honom som mest. 

När jag till slut blev lämnad försökte jag hela tiden finna en väg som såg annorlunda ut. En väg som hade en annan destination än min.

Men kärleken är inte en väg vi väljer, den är två krafter som ofta drar åt olika håll. 

Vet vad hon vill ha

Jenny vet att det hon har, det hon vill ha, kommer att försvinna men trots det väljer hon att äta varje tugga.

Det finns något starkt i det, att inte göra sig till offer för att man inte lyckats fånga anden i glaset. Att låta trollformeln verka för att sedan upphöra. 

En dag ska du minnas det här som något vackert. En dag kommer smärtan att upphöra och lämna efter sig en ädelsten eller en utsökt mazarin med vaniljkräm och jordgubbar. 

Mot slutet av boken lämnar Jenny över kameran och låter sig filmas. Hon ser sig själv och sin vackra feta röv genom Mikaels ögon. 

Ser att också hon var älskad av en magisk man.