Finansministern gör svenskar fattiga
Regeringen säger att de vill satsa på hushållen men det enda de bryr sig om är skatterabatter för sina vänner, skriver Arbetets praktiserande ledarskribent.
Sverige får fram allt fler dollarmiljardärer. Något som potentiellt kan vara farligt. Men finansminister Elisabeth Svantesson (M) tar det hela med ro.
Förra veckan sa finansminister Elisabeth Svantesson att mer pengar kommer att satsas på hushållen för att “få fart på ekonomin”.
En satsning på hushållen är nödvändig, men det är svårt att lita på finansministern som tidigare gaslightat och framförallt visat på en politik som gör motsatsen.
Sedan Elisabeth Svantesson blev statsråd har de rikaste blivit ännu rikare i skatteparadiset Sverige. De fem rikaste miljardärerna i Sverige har mer pengar än sex miljoner svenskar tillsammans. Det är 60 procent av hela befolkningen.
Nu är Sverige det sjätte landet i världen med högst förmögenhetsojämlikhet. Till och med USA är bättre på att fördela rikedom.
Samtidigt har 200 000 fler personer hamnat i fattigdom i Sverige på bara tre år.
I knät på de rikaste
Det är ingen slump eller av misstag. Det är medveten politik. Tidöpartierna vill uppenbarligen ha ett Sverige med många fattiga. Annars skulle de göra något åt det.
I stället har regeringen sänkt skatten för höginkomsttagare, höjt rot-avdrag som gynnar de som redan har pengar, gjort livsviktig medicin dyrare och slopat flygskatten som regeringen själva erkänner främst gynnar rika storstadsbor.
Nu väntar fler skattesänkningar för riskkapitalister och företag. Bolagsskatten är i dag redan lägre än genomsnittet i världen och bland OECD-länder. Nu ger finansministern ett vagt löfte om att hushållen ska få det bättre. Vilka hushåll? Miljardärhushållen eller arbetarhushållen?
Det är ingen nyhet att regeringen och Sverigedemokraterna sitter i knät på de rikaste, oavsett vad de försöker säga. Tre år av politiskt styre i Sverige har bevisat det. Tidöpartierna är ett regeringsunderlag för de rikaste. Resultatet blir att klyftorna och missnöjet växer.
Hur många fler ska bli fattiga?
Varje krona som försvinner i skatterabatter till de rikaste är en krona mindre till pensionerna, klassrummen och operationssalarna. En krona mindre till vanligt folk. Det är tydligt att Svantesson ser hushållen som ett verktyg för tillväxt i stället för att målet ska vara trygghet för medborgare.
Men det är ingen naturlag att Sverige måste se ut så här. Pengar finns. Om staten kan lägga flera hundratals miljarder på nya kärnkraftverk kan den också bekämpa fattigdomen, arbetslösheten och de långa vårdköerna. Vi har råd med en tillräcklig och högkvalitativ välfärd för att människor ska må bra.
Den 22 september presenterar regeringen sin statsbudget för 2026. Då är det upp till bevis för finansministern.
Tyvärr pekar tidigare handlingar på att vi återigen lär bli besvikna. Om ett år kanske det förändras efter valet. Men hur många fler måste bli fattiga i Svantessons Sverige?