Liberalernas grej är att göra skillnad på folk och folk 

Liberalerna är inte i närheten av fyraprocentsspärren. Trots ny partiledare går det nu att konstatera att Simona Mohamsson-effekten uteblev och krisen, den fortgår. 

Som nytillträdd utbildningsminister är Mohamsson angelägen att få det att verka som att skolan är första prio för både L och regeringen.

Nytt hot mot skolan

Och det var när hon kommenterade villkoren för lärare det hände. Hon sa för mycket.  

”Vi ser en situation där lärares arbetsmiljö börjar likna Foodorabudens. Jag kommer inte vika mig när det gäller att vi behöver sätta lärarnas arbetsmiljö högst upp.” 

Förr var det flumskolan som hotade lärarnas status och auktoritet. Nu är det alltså förslummandet av arbetsvillkoren. Wow, hinner man tänka. Hon menar allvar och vill styra upp! Sedan lyssnar man på vad hon faktiskt säger. 

Cykelbuden arbetsvillkor, de som Simona Mohamsson inte anser värdiga svenska lärare, är helt i linje med deras egen jobbpolitik. Avregleringen av, eller som Mohamsson själv konstaterar, förslumningen av svensk arbetsmarknad beskrivs som en naturlig del av ett modernt arbetsliv. 

Prioriterar friskoletoppar

Här kan Liberalerna inte skylla på några sossefasoner. 

Förr var Folkpartiet lärarnas parti. Det skulle vara ordning och reda, människor skulle vara duktiga och veta hut och man fick tillrättavisa dem som inte betedde sig. 

Sedan friskolekoncernernas intåg i svensk politik har något hänt. Liberalerna, som partiet nu heter, har tappat stödet från skolpersonal. 

I stället har man blivit så bra kompisar med friskolans toppar att man till och med gjort en friskolelobbyist till skolminister. 

Är inte alla lika mycket värda?

De uddlösa försöken att låta stränga utan att på riktigt göra upp med aktiemarknadens förödande effekter på en avfärdas som trams av skolexperter.  

Det hon säger är att cykelbudens arbetsvillkor är skit, men det är vad det är. För lärarna är samma villkor ovärdiga, fel och oacceptabla. 

Det är märkligt ändå. Liberala tänkare har i alla tider hävdat att det är idéer om människors lika värde som legat till grund för deras frihetliga hållning. 

Men inte i deras politiska gren i Sverige. Hur annars förklarar man att liberaler stöttar en regering som bygger på sverigedemokratiskt inflytande och att de erkänner att jo, det är faktiskt skillnad på vad du förtjänar för villkor utifrån vad du arbetar med. 

Låga förväntningar på L

I dag är de värderingsmässiga förväntningarna på det L där alla övergav sina ideal för att bilda en SD-regeringen försvinnande små. Det betyder inte att Mohamsson ska komma undan sitt uttalade klasshat. 

Men i SD-dansen verkar det som att Liberalerna tappat förståelsen för vad en liberal person vill ha. Mycket handlar om just värderingar, bara inte de splittrande som Mohamsson hakat upp sig på. 

I dag visar Liberalerna sina rätta färger. Det är skillnad på folk och folk. På lärare och cykelbud. Hur de ska skylla detta på sossarna återstår att se.