”Bridgespelerskorna” skildrar såren efter förintelsen
I filmen ”Bridgespelerskorna” möter vi fyra kvinnor som överlevt Auschwitz. Det är svårt att ta sig an Gaza-kriget från det här hållet men det fungerar tack vare att kvinnorna kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt och uttrycka genuin empati med krigets alla offer.
Filmens kvinnor har känt varandra i 80 år och träffas för att spela bridge.
”Tre barn, sex barnbarn och femton barnbarnsbarn. Det är det som är min revansch över Hitler.” Så säger Livia Fränkel i början av filmen ”Bridgespelerskorna”, en svensk dokumentär av Alberto Herskovits och Bengt Bok.
Livia Fränkel är en av fyra judiska kvinnor i Sverige som porträtteras i filmen. Alla har de överlevt Auschwitz med hemska minnen och sorg över förlorade familjemedlemmar. De spelar bridge tillsammans och håller i en vänskap som varat i 80 år.
Såren ärvs i generationer
Vid bridgebordet kan man inte tänka på hemska saker, säger Mimmi Levy, en aktiv kulturtant nästan hundra år gammal, som håller sig sysselsatt med bio, bridge och teater. En flykt från sina egna tankar och känslor, konstaterar hon.
Såren finns där och rädslan ärvs i generationer. Även om Livia Fränkel aldrig pratade om koncentrationslägret med sin dotter, så drömmer det vuxna barnbarnet mardrömmar och ställer frågorna, som dottern aldrig ställt, till sin mormor.
Empati med Gazakrigets oskyldiga offer
Så dundrar Gaza-kriget och river upp krigssåren ytterligare. Kvinnorna tycker synd om oskyldiga palestinier och ger Netanyahu skulden. En av dem har familj i Israel. Mimmi Levy beskriver hur fantastiskt det var att komma till Israel och inte behöva höra ”jävla judinna”.
Gaza-kriget är ett oerhört komplicerat ämne att ta sig an medan det pågår och det hade kunnat landa fel. Men filmskaparna låter kvinnorna vara i fokus – och de lyckas hålla flera tankar i huvudet på ett sätt som jag verkligen saknar i vår tid av polarisering där empati med alla oskyldiga människor sällan verkar existera.
”Bridgespelerskorna” har premiär på bio 29 augusti.