Adhd på jobbet: Så skapar du en arbetsplats där alla kan må bra och prestera

Martina Nelson är psykolog med särskilt fokus på adhd och autism i arbetslivet. För några år sedan gav hon ut boken ADHD på jobbet tillsammans med sin kollega, psykiatrikern Lotta Borg Skoglund. 

– Skolan har på flera plan blivit bättre på att anpassa sig till olika behov vilket betytt mycket för elever med npf-diagnos. De får stöd så att de lyckas i skolan. Men arbetslivet har inte alls hängt med, säger Martina Nelson.

Hon poängterar att en person med adhd med rätt förutsättningar kan vara en jätteresurs på jobbet, precis som vilken annan medarbetare som helst.

Därför behöver kunskapen öka, bland alla – såväl chefer som kollegor.

Arbetslivet har inte hängt med

– De flesta arbetsplatser har interna policyer och rutiner för hur olika arbetsmiljöfrågor ska hanteras som exempelvis psykisk ohälsa och rehabilitering. Däremot saknas ofta policyer eller handlingsplaner för personer med adhd. Det bidrar till att många inte vågar berätta om sin diagnos på jobbet, säger Martina Nelson.

Hon poängterar att varje människa med adhd eller annan npf-diagnoser är unik och att det är viktigt att möta individ och situation.

Men med basala kunskaper och några generella råd, som faktiskt underlättar för alla på en arbetsplats, kan man komma en bit på väg.

Tydlighet och stöd

– Det handlar bland annat om tydlighet i kommunikation. En person med adhd kan ha svårt att komma i gång och riskerar också att jobba alldeles för mycket när en uppgift engagerar. 

Det kan också vara viktigt att dela upp större arbetsuppgifter i mer hanterbara delmål och att det är uttalat till vem rapportering ska göras. 

– Det ska finnas en tydlig arbetsledare som kan ge feedback och återkoppling, många behöver bekräftelse på att de är i hamn med en arbetsuppgift, det kan vara svårt att se själv.

Ökad risk för psykisk ohälsa

Professor och psykolog Sven Bölte är avdelningschef för neuropsykiatri vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska institutet.

Han ledde nyligen en forskningsstudie med fokus just på utmaningar och vinster med neurologisk mångfald på arbetsplatsen. 

– Den stora utmaningen när det handlar om npf, där adhd ingår, inom arbetslivet brukar handla om den markant ökade risken att drabbas av psykiska ohälsa, säger han.

Känsla av ständigt misslyckande

De patienter som Sven Bölte har mött i sina många år som psykolog och forskare delar ofta en gemensam erfarenhet: de har mött ovanligt många motgångar genom livet.

Det, i kombination med en ökad känslighet för oro, ångest och depression gör att fortsatta känslor av att misslyckas tar extra hårt.

Att om och om igen uppleva att man inte håller för arbetslivets tryck tär. Därför behöver arbetslivet steppa upp och kunna anpassa sig mer, anser Sven Bölte. 

Han betonar att människor behöver känna sig sedda och uppskattade av andra i samhället och på jobbet om de ska läka och nå en hållbar mental hälsa.

– Det är inget vården ensam kan fixa. 

Gott bemötande viktigt

För att nå dit behövs egentligen inte så stora förändringar, enligt den forskningsstudie som Sven Bölte har lett.

Det finns vissa grundförutsättningar som de flesta med adhd mår bra av: förutsägbarhet, tydlighet, avgränsade uppgifter och regelbunden feedback.

Men det kanske allra viktigaste handlar ändå om bemötande, visar Sven Böltes forskning.  

– Det behöver inte finnas så mycket förkunskap eller vara särskilt komplicerat för en arbetsplats. Med tolerans, tålamod och basalt gott bemötande kommer man långt, säger Sven Bölte.

Utse en mentor

En annan framgångsfaktor, enligt resultaten i studien, kan vara att utse en handledare/ mentor.

Det kan låta oöverstigligt i ett arbetsliv där allt är slimmat men enligt Sven Bölte behöver det inte vara särskilt betungande.

– Det kan vara en kollega som har ett extra engagemang. De allra flesta känner någon i sin närhet med adhd och kan vilja bidra. Det handlar om att vara ett bollplank, en trygg hamn dit personen i fråga vet att hen kan vända sig med tankar och frågor utan att riskera en utskällning, säger han.

Viktig framtidsfråga

Sven Bölte ser generellt ett allt större intresse från arbetsgivare för så kallad neurodiversitet, alltså mentala olikheter.

Han menar att det bara är en tidsfråga innan temat blir lika självklart som jämställdhet eller hbtqi-rättigheter är på många arbetsplatser.

Vissa fackförbund, som IF Metall och Vision, har också börjat erbjuda sina medlemmar fortbildning inom temat.

– Vi vet ju att arbetsplatser gynnas av olikheter. Alla ska inte vara ”lagom” och likadana, vi behöver komplettera varandra. Jag tänker att detta mer är en kulturfråga och handlar om prioritering och vilja, än att det är något som ytterligare behöver regleras eller lagstadgas kring.

Gynnar alla

Sven Bölte drar paralleller till sin egen arbetsplats, som av naturliga skäl (de forskar ju i temat) har jobbat med att vara inkluderande under en längre tid.

– Taket blir högre och friheten större för oss alla när vi medvetet pratar om och har en öppenhet inför diversitet.

Han konstaterar att de för många arbetsgivare kan kännas som en satsning i nuläget och att det därför kan ta emot.

– Men tanken är ju att det på längre sikt ska leda till bättre produktivitet och ett mer hållbart arbetsliv, för alla.