Angelika sminkar döda – jobbar helt ensam på bårhuset
När makeupartisten Angelika Andersson flyttade till Kristianstad hade hon svårt att få jobb. En video om att sminka döda gav henne idén – i dag arbetar 28-åringen på bårhus.
”Folk hade skrämt upp mig och sagt att jag skulle reagera starkt på att se döda. Men den första gången jag såg en avliden kändes det naturligt” säger Angelika Andersson.
Bårhusteknikern Angelika Andersson jobbar på Centralsjukhuset i Kristianstad.
– Jag har alltid haft väldigt stort skönhetsintresse och jobbade med det inom tv-branschen när jag bodde i Helsingfors. När jag flyttade till Skåne fanns inte lika många jobb i branschen, berättar Angelika Andersson, 28.
Ett videoklipp med en kvinna som jobbade med att göra i ordning avlinda inför begravning i USA, fick Angelika Andersson intresserad. Under tiden hon pluggade till undersköterska ringde hon runt till olika regioner för att se om det fanns liknande jobb – vilket det gjorde.
Sommarvikariatet på region Skåne blev till en fast anställning. I dag har hon jobbat som bårhustekniker på Centralsjukhuset i tre år.
Tack vare sin bakgrund som sminkös har Angelika Andersson fått en särskild roll inom kosmetisk rekonstruktion. Hon sminkar de döda för att dölja blåmärken eller andra färger en död kropp kan ha, som anhöriga inte är vana att se.
”Det är kul att planera sitt eget arbete och lösa problemen själv” säger Angelika Andersson.
Har ensam hand om bårhuset
Och skillnaden är stor mellan att jobba med smink på tv och bårhus.
– Dels kan jag ju inte kommunicera med den jag sminkar och dels så är huden helt kall när en person gått bort. Det var det första jag lade märke till när jag började jobba på bårhuset. Sminket fastnar inte på samma sätt.
Men Angelika Andersson sminkar inte bara de avlida. Hon har ensam hand om bårhuset – skriver in de döda, tar blodprover, tar bort pacemakers från kropparna, skickar i väg dem på obduktion eller till begravningsbyråer och gör i ordning de avlidna för avsked med anhöriga.
Ibland är det mycket att göra på bårhuset, men det blir sällan stressigt, säger Angelika Andersson – som tycker att det är skönt att jobba ensam. Hennes närmaste kollegor blir ambulanspersonal, poliser och begravningsentreprenörer hon har kontakt med under dagarna.
– Det är kul att planera sitt eget arbete och lösa problemen själv. Och i början, när jag hade fler funderingar, ringde jag till något av de andra bårhusen i regionen och frågade.
Får frågor om det spökar på bårhuset
Att komma till rätta i sin nya tjänst gick fort. Men inför första dagen var Angelika Andersson nervös.
– Jag trodde att jag skulle svimma. Folk hade skrämt upp mig och sagt att jag skulle reagera starkt på att se döda. Men den första gången jag såg en avliden kändes det naturligt.
Många tror att det är läskigare än vad det är, att vara ensam med en död, säger Angelika Andersson, som får frågor från vänner och familj om det spökar på bårhuset.
– De flesta är supernyfikna på mitt jobb, det är ju inte jättemånga som jobbar inom branschen. Och det är ju klart att det kan vara sorgligt, men inte läskigt.
”Det bästa med mitt jobb är när jag fixat i ordning en person och får bra respons från familjen”
Kan vara psykiskt utmanande
Ibland kan arbetspass vara både tekniskt och psykiskt utmanande, berättar hon. Till exempel när huden har onaturliga färger eller mycket läckage från till exempel galla. Eller när det är barn hon ska göra i ordning för avsked.
– Men det bästa med mitt jobb är när jag fixat i ordning en person och får bra respons från familjen. Då känner jag att jag gjort något fint för de anhöriga.
Nu ska Angelika Andersson utbilda andra bårhustekniker i regionen, i hur man sminkar döda.
– Det är lite nytt för mig, jag är inte van att utbilda folk. Men mina kollegor är ju vana vid hur en person blir och känns efter den gått bort och jag har kunskap de behöver, så det är kul, säger hon.
