Med Simona Mohamsson blev Liberalerna Sverigedemokrater på riktigt
Ännu ett parti har gått vilse i nationalismen, skriver Arbetets ledarskribent.
Utbildnings- och integrationsminister och partiledare för Liberalerna Simona Mohamsson.
Det går trögt för Liberalerna. Trots att de gjort sig av med Johan Pehrson och bytt runt bland sina ministrar skvalpar de kvar på runt 2 procent.
Den nya ledaren Simona Mohamsson lovade i somras en nystart: skolan och värderingarna skulle vara i fokus. Hennes paroll ”bry dig, bilda dig, bete dig” blev en snackis efter installationstalet i Almedalen. Men varken partiledaren eller partiet är särskilt trovärdiga.
Kött- och bea-Sverige
Förr gjorde Mohamsson en stor sak av att hon gick med i Liberalerna för att Sverigedemokraterna växte. I dag hånas hon för att hon leder ett parti som sett till att SD:s politik genomförs. Men det är egentligen inte så konstigt. Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson har massa saker gemensamt.
Åkesson pratar gärna om sitt kött-och-bea-Sverige och målar upp invandringen som ett hot. Han återkommer ständigt till hur svenskheten ska bevaras och skyddas.
Mohamsson talar varmt om Överlida, orten hon kom till som åttaåring, och om vikten av värdegemenskap.
Med samma blick i backspegeln berättar hon om vikten av att ha svenska grannar, svenska klasskamrater och svenska intressen. Indirekt säger båda samma sak: det finns ett rätt sätt att vara svensk på.
Anpassad och framgångsrik
Allt som sticker ut är ett hot mot Sverige – och hoten måste bort.
Sedan hon tog över de spillror som är Liberalerna har Mohamsson haft sin story klar. Hon har gjort det SD vill att alla invandrare ska göra: glömma vem man var och göra allt för att bli så svensk som möjligt.
Byt efternamn, läs Svensk Dam och predika att andra går samma väg. Hon presenterar sig själv som den liberala drömmen: invandrad, anpassad, framgångsrik.
Sektmentalitet
Men hon anser alltså inte att hon har välfärdssamhället eller flyktingpolitiken att tacka för sitt liv i Sverige. Tvärtom menar hon att det är värderingarna som ligger bakom framgången.
På så vis blir nyhögerns nationalism lik en religiös sekt: det finns en rätt väg, ett rätt sätt att leva, ett rätt sätt att tänka Den materiella verkligheten är sekundär.
Idyllen, utopin, är densamma för henne som för SD: framgång via snäv svenskhet.
Inte välkommen i SD-Sverige
Men som invandrare kommer hon aldrig att duga i Jimmie Åkessons Sverige. Hade han haft något att säga till om hade Mohamsson och hennes familj aldrig hamnat i Överlida.
Ändå banar hon nu, som partiledare för Liberalerna, vägen för att göra sig själv och andra invandrare till andra klassens medborgare.
Det kan man så klart håna henne för, men ”höhö” är en klen tröst när nazister, rasister och fascister blir allt bekvämare i Sverige.
”Jag har ändrat mig om SD”, säger Mohamsson till Dagens Nyheter.
Problemet är att SD aldrig kommer ändra sig om henne. I det Sverige hon nu bygger hade hon själv aldrig varit välkommen från början.