Trots EU-hotet – raggarnas rullande kulturarv kvar på svenska vägar
EU vill tvångsskrota äldre bilar. Det har oroat veteranbilsägare: Är deras identitet hotad? Raggarentusiasten Pernilla Hendered ger en inblick i det rullande kulturarvet.
Pernilla Hendered tycker att bilarna ska synas, det ska vara färg och motorn ska låta. Den röda Chevrolet Bel Airen, 1959 års modell, uppfyller med råge alla tre kriterierna.
Motorn i den röda bilen mullrar när Pernilla Hendered kör över Djuröbron på väg till barnens skolavslutning. Ljudet dränker Pernillas röst när hon berättar om sitt första minne av veteranbilar. Som litet barn åkte hon en helikoptertur över Falun och blickade fascinerat ner på alla prickar som var bilarna på sommarens cruising. Efter det var hon såld.
– Det var ingen som styrde mig till att börja gilla veteranbilar, utan jag bara råkade upptäcka det. Men mina barn har ju inte sett något annat. Så för dem kommer det nog vara väldigt naturligt att det är deras identitet. Särskilt min dotter Nowa tycker det är det bästa som finns, säger Pernilla.
Pernilla Hendered tar gärna en tur med hela familjen. Under sommaren ska de försöka komma iväg till Öland och bo på camping med husvagnen, men då får chevan stanna hemma. Den saknar dragkrok.
”Barnen sjunger Eddie Meduza”
Samtidigt menar hon att det nog är generellt för alla barn att ärva intressen av sina föräldrar, inte minst musik.
– Jag tror att hon skaffar en jänkare och kommer lära sig och mecka och allt sånt. Men det är klart, lite skäms jag när barnen sjunger på Eddie Meduza, medger hon.
Pernilla Hendered med barnen Vilde och Nowa. Nowa är mest entusiastisk inför veteranbilarna och drömmer själv om att få ha en när hon blir stor.
Fördomar om raggare
På den här tiden av året vaknar umgänget kring bilarna till, man träffas på cruisingar och ute i landet kan det vara årets folkfest i orten. Pernilla Hendered vill försöka slå hål på fördomarna om fylla och “raggarsvin”. Enligt henne är det snarare en oerhört öppen och inkluderande kultur:
– Många ser på raggare på ett negativt sätt. Med fördomar och så vidare. Vi vill visa att man ska kunna blanda människor och det ska fortfarande vara folkfest, säger Pernilla efter att hon parkerat veteranbilen i garaget.
”Jag skulle inte riktigt kalla mig exhibitionistisk, men man gillar det där att synas på något sätt.“
Bilarna ger identitet
Hon skrattar när hon ska räkna upp bilarna hennes familj tidigare haft och börjar räkna färger: “Lila, glittrig, grön, den gula med husvagnen i samma färg”. En färgglad sådan.
När frågan om veteranbilarnas framtid i EU-parlamentet kommer upp blir tonen en annan, även om det nog inte är deras bil som kommer behöva skrotas, tror Pernilla. För henne som många andra är veteranbilarna en viktig del i livet. En identitet och tillhörighet.
Pernilla Hendered cruisar iväg på grusvägen mot barnens skolavslutning.
”Inget parti muckar med raggarna”
Och visst har hon rätt om att det nog inte är deras bil som kommer behöva skrotas. När den nya lagen antas av EU undantas ”fordon av särskilt kulturellt intresse”. Och Vänsterpartiets EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt kallar bilarna för en ”kulturskatt”.
– Jag tror att inget svenskt parti muckar med raggarna, säger han i en presskonferens efter beslutet.
– Jag identifierar mig med bilarna, med ”bil-människorna”. När jag en sommar inte hade en bil tyckte jag allting var tomt och tråkigt. Det kändes som att, ja vad ska jag göra nu? Ska jag bara vara som alla andra nu liksom, säger Pernilla Hendered.