”Låt oss hedra vårt arv och kräva av våra förbund att bedriva en bojkott av Israel!”

Debattartikeln har tidigare publicerats i Expressen.

Alla folks frihet – hela världens fred. Så inledde fackförbundet IF Metall sin förklaring att delta i “Röda linjen”-demonstrationen den 17 juni i Stockholm. Utöver IF Metall så deltog också LO-förbunden Kommunal och Handelsanställdas fackförbund, tillsammans med en rad tjänstemannafack och akademikerförbund.

För flera av oss aktiva inom fackförbunden var det här ett glädjebesked, att efter ett och ett halvt år av krigsbrott och brott mot mänskligheten, få se våra fackförbund äntligen agera och ta ställning i det pågående folkmordet mot palestinierna.

Vissa är av en annan åsikt. Det har uppstått en debatt efter fackens deltagande i demonstrationen och uttalanden rörande konflitken i Gaza, där motståndarna mot fackens ställningstagande har varit att facken inte ska ta ställning och istället “tillvarata” medlemmarnas intressen.

Framför allt vill man inte att fackförbunden tar ställning för Gaza och Palestina.

Fackföreningen har alltid varit internationell

Men fackföreningsrörelsen har inte tagit ett ensidigt ställningstagande. Demonstrationen den 17 juni ingick inte i den etablerade solidaritetsrörelsen för Palestina. IF Metall, Kommunal och Handels har alla fördömt Hamas och två av dem kräver gisslans ovillkorliga frisläppande. Det är inget entydigt ställningstagande för någon part.

Fackföreningsrörelsen är och har alltid varit internationell. Det är något vi är väldigt stolta över. När Hitler tog makten i Tyskland var Metallarbetarförbundet tidigt ute och krävde en bojkott av Nazisttyskland. Inom LO så skickades det ut cirkulär om vilka varor som man tyckte att man skulle bojkotta.

När den dåvarande socialdemokratiska utrikesministern Richard Sandler uttalade sig om att man inte avsåg att bryta handeln med Hitler, så ville Metall bestraffa Sandler. Det är något att vara stolta över, att våra fackförbund faktiskt tog ställning.

Vi ska stå upp för den lilla människan

Eller alla de otaliga arbetare som åkte ner som frivilliga till Spanien för att slåss mot Franco under inbördeskriget, en uppoffring som arbetarrörelsen i Stockholm uppmärksammar varje år på första maj. Eller varför inte den fadderbarnsverksamhet för barn i Spanien under kriget som organiserades inom fackföreningsrörelsen eller att man gömde illegala judiska flyktingar i Sverige under 30-talet.

Arbetarrörelsen ska stå upp för den lilla människan.

Under 80-talet var det en viktig fråga för fackföreningsrörelsen att driva kravet om bojkott av apartheid Sydafrika. Även om vissa fackförbund gick längre än andra, så fanns det långtgående samarbeten mellan de svenska och sydafrikanska fackförbunden. BDS-rörelsen mot Sydafrika var en viktig del i att apartheidstaten faktiskt till slut kollapsade.

Borde ta efter norska LO

Idag kan vi se rapporter dagligen om hur Israel mördar 10- till 100-tals palestinier påväg för att hämta livsförnödenheter. Gazaremsan har jämnats med marken av de urskillningslösa bombningarna. Miljoner människor är internflyktingar på ett område mindre än Åland. Det som pågår är ett folkmord och etnisk rensning.

På Västbanken fortsätter bosättningarna att breda ut sig och de israeliska vägblockaderna fortsätter trakassera vanliga palestinier. Det är en oerhörd orättvisa och förtrycker våra klassyskon i Palestina. 

Kritiken mot fackföreningsrörelsen är inte att de tagit ställning. Tvärtom. Kritiken måste vara att den har gjort för lite och för sent. Svenska LO borde ta efter norska LO och bedriva en fullskalig bojkott av Israel. Det är den verkliga vänsterhållningen.

Det är att stå upp för arbetarrörelsens tradition, såväl här hemma i Sverige av de som kom innan oss, som internationellt. Låt oss hedra det arvet och kräva av våra förbund att bedriva en bojkott av Israel!