Gårdsförsäljningen är en skenreform – Benjamin Dousa bluffar

När gårdsförsäljning av alkohol blev tillåten höll sig handelsminister Benjamin Dousa framme. Att det var söndag spelade ingen roll. På slaget tio köpte han nio öl och en flaska gin på Nacka bryggeri.

– Jag tror att det här kommer att växa så det knakar, sade en belåten minister till Expressen.

En dryg månad senare finns det anledning att tvivla på Dousas spådom. En kartläggning som Sveriges Radio gjort visar att det går trögt. Landets tio största kommuner har tillsammans tagit emot 19 ansökningar om att få sälja alkohol. I Göteborg, Örebro och Norrköping har det inte kommit in en enda.

Krångligt och dyrt

– För dyrt, krångligt och det är svårt att räkna hem några pengar, säger Johan Axelsson, som driver ett mikrobryggeri i Norrköping.

Är regeringens stora frihetsreform på väg att haverera?

Inte nödvändigtvis. Det beror på vad man egentligen vill med alkoholpolitiken.

Gårdsförsäljning av alkohol har varit ämnet för åtminstone fyra utredningar de senaste tjugo åren. Alla har pekat på olika svårigheter, och problemet har aldrig varit att Benjamin Dousa och sugna Nackabor skulle supa skallen av sig på hipsteröl från mikrobryggerier. Problemet är att Sverige har fått ett undantag för alkoholmonopolet av EU – och att de flesta svenskar vill ha kvar Systembolaget.

Hamnar i EU-rätten

Inte så konstigt. På många håll i landet är möjligheten att handla öl, vin och sprit den enda service staten erbjuder sina invånare. Men framför allt inser förmodligen många vilka sociala konsekvenser en liberalare alkoholpolitik skulle få.

En ny försäljningskanal kommer förr eller senare att leda till att Systembolagets monopol hamnar i EU-rätten. Och risken är stor att monopolet far all världens väg. Antagligen är det vad Dousa hoppas.

Men det är inte det regeringen har sagt. Tvärtom har förutsättningen för att bryggerier och vingårdar ska få starta försäljning hela tiden varit att monopolet kan fortsätta.

Bara ett luftslott

I december 2021 kom till sist en utredning som hävdade att det kanske gick att förena. Men bara kanske – och absolut bara om reglerna blev så krångliga att de satte en rejäl grimma på verksamheten.

Det var allt socialminister Jakob Forssmed behövde för att gå vidare. Alkoholförsäljning hos tillverkare är trots allt en del av Tidöavtalet.

Nu tycks alltså hela idén vara ett luftslott. Nitton ansökningar den första månaden tyder inte på något jätteintresse. Och på sätt och vis andas man kanske ut på Socialdepartementet. Orsaken till alla reglerna har ju hela tiden varit att gårdsförsäljningen inte skulle störa monopolet. Om nästan ingen ansöker har de fyllt sin uppgift.

Om det räcker för att blidka EU:s domare återstår att se.

Proletären på lördagar

Det vi redan i dag kan konstatera är att regeringen ännu en gång har lovat saker som inte går att förena.

Å ena sidan: en möjlighet för småskaliga tillverkare av öl, vin och sprit att tjäna pengar på direktförsäljning – och för törstiga svenskar att ägna sig åt alkoholturism på hemmaplan.

Å andra sidan: ett löfte om att allt ska fortsätta som vanligt på det lokala Systembolaget. Till och med försäljningen av Proletären på lördagar blir kvar.

Det går alltså inte ihop. Dagens ordning är en kompromiss för att det ska se ut som att man uppfyller löftena – men som i praktiken inte levererar någonting. En bluff.

Kanske tyder det svala intresset för gårdsförsäljning på att det trots allt blir Systembolaget som går vinnande ur striden den här gången. Men ingen vet, som sagt. Och Benjamin Dousa lär inte ge sig förrän han har monterat ner hela den svenska alkoholpolitiken.