S behöver en blåslampa om arbetstidsförkortning ska bli verklighet
Att få jobba mindre handlar helt enkelt om chansen till ett mer rättvist liv, skriver Arbetets ledarskribent.
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson (S) håller tal i Almedalen.
Vad händer egentligen i frågan om arbetstidsförkortning?
I slutet av maj höll Socialdemokraterna kongress i Göteborg. Ett beslut togs om att S nu ska arbeta för en arbetstidsförkortning.
Men inte via den lagstiftande vägen. Man ska i stället stötta arbetsmarknadens parter att komma överens.
Ett litet steg i rätt riktning, får man säga. Och i alla fall en tydlig attitydförändring från S som nu finns på papper.
Annika Strandhäll ledde den arbetsgrupp som skulle utreda frågan till kongressen. Men nu har den person som varit mest drivande i frågan valt att lämna politiken.
I slutet av juni meddelade Strandhäll att hon planerar att avveckla alla sina politiska uppdrag.
Vem som ska ta över stafettpinnen i partiet kring arbetstidsförkortning återstår att se. Den arbetsmarknadspolitiska talespersonen, Ardalan Shekarabi, har haft en lite mer defensiv hållning i frågan än vad Strandhäll har.
För det kommer behövas en blåslampa, någon som ser till att det faktiskt kan bli verklighet och att det inte stannar vid en attitydförändring.
Enormt folkligt stöd
Det folkliga stödet för kortare arbetstid är enormt och där skulle man dessutom kunna locka en hel del väljare.
Enligt en undersökning från Futurion är 72 procent av svenskarna positivt inställda till förkortad arbetstid.
Och det är inte så konstigt att så många vill ha det.
Folk sliter ut sig i arbetslivet. Givetvis drabbas man hårdast inom de klassiska LO-yrkena. Många kroppar fixar inte att arbeta upp till pensionsåldern.
Men orättvisan sträcker sig längre än så. För dem som inte klarar att arbeta till pensionsålder väntar också mindre pengar i plånboken. Och med en nedbruten kropp blir det också svårare att göra allt det man drömt om när pensionen väl kommer.
”Fruktansvärt nöjd”
Överallt i landet genomförs nu olika tester med arbetstidsförkortning. Framför allt inom äldreomsorgen.
47 procent av landets kommuner är på väg mot en arbetstidsförkortning inom äldreomsorgen, visar en kartläggning som Kommunalarbetaren gjorde förra året.
Så sent som i juni kunde man läsa på Arbetet om att hemtjänstpersonal i Arvika gått ner i arbetstid.
Ewa-Lena Andersson arbetar inom hemtjänsten i Arvika. Hon är även skyddsombud och fackligt ombud på Kommunal. Den kortare arbetstiden gör att hennes ömmande rygg nu får den återhämtning som krävs.
– Jag är fruktansvärt nöjd. Så här utvilad har jag inte varit på många år.
– Om jag får fortsätta jobba så här tror jag faktiskt att jag orkar till pensionen. Det tror jag inte att jag skulle göra annars, säger hon.
Ett rättvist liv
Men en arbetstidsförkortning måste bli verklighet i fler branscher. Busschaufförer, lagerpersonal och byggnadsarbetare kan inte bara stå vid sidan om och titta på.
S kommer fortsatt behöva en blåslampa om arbetstidsförkortning ska bli verklighet. Någon som driver frågan framåt och tar fajten. Någon som hjälper arbetsmarknadens parter att komma vidare.
Arbetstidsförkortning skulle innebära ett rättvisare arbetsliv och en rättvisare pension.
Kort och gott ett mer rättvist liv.