Truckföraren Sussie kan kombinera jobbet med fritiden i Livs nya gröna sektor
När truckföraren och skyddsombudet Sussie Andersson, 42, flyttade från fjällen i norr till Skåne bytte hon industrins fyra väggar mot att lasta träd och plantor. Här landade hon i Livs nya sektor, den gröna, och hittade en brygga mellan fritidsintresset och jobbet.
Kameran följer alltid med ut på promenaderna i naturen. ”Jag vill nog bara fånga naturen på något sätt. Så att jag kan ha den för mig själv”, säger Sussie.
Som barn var Sussie utomhus så mycket hon kunde. Familjens hus låg mitt i Upplandsskogen.
Mamma plockade svamp, pappa fiskade medan Sussie och hennes två bröder, 6 och 12 år äldre, byggde kojor och cykelbanor i skogen.
– Var man inomhus så var det när det regnade eller var jättejättekallt, berättar Sussie.
Gillar lugnet i Norrland
Flytten från Östersund till Skåne långt senare var inte den första.
När Sussie var liten och föräldrarna skilde sig gick turen från Harg, vidare till Östhammar och sedan till Skokloster. På vintrarna semestrade familjen alltid norrutöver och kärleken till Norrland och naturen har stannat kvar i Sussie sedan dess.
– Jag har alltid känt mig hemma i Norrland. Jag gillar lugnet och mentaliteten hos folket.
På Frösön där hon bodde fanns friluftslivet bokstavligen runt hörnet. Men på dagarna arbetade hon som truckförare i industrin.
Det var i Östersund jobben fanns, berättar Sussie. Att ”sitta i en truck” var något som bara hände. Men det fackliga engagemang som föddes var ingen slump.
Flytten till Skåne ledde inte bara till ett nytt jobb. En nyfunnen vänskap i en friluftslivsgrupp på sociala medier utvecklades till kärlek och i dag bor Sussie med sambon Annica i centrala Höganäs.
Fackliga engagemanget ingen slump
– Det ska gå rätt till, det är bara någonting som vi har från vår uppväxt. Behandla andra som du själv vill bli behandlad, ingen ska utnyttja någon annan för att de har makten att göra det.
På industrin i Östersund blev Sussie skyddsombud. Sedan dess har det gått nästan 14 år.
– Jag är väl en sån som ställer upp för andra. Jag är fotbollsspelare långt bak i historien. Då får man den här lagkänslan. Anledningen till att jag är skyddsombud är att jag inte vill att den arbetsplatsen jag är på ska ingå i den här statistiken med personer som har antingen blivit gravt invalidiserade eller i värsta fall avlidit på jobbet, säger Sussie.
Som truckförare finns riskerna alltid runt hörnet. Sussie pekar ut maskinerna i industrin och trafiken på partiplantskolan som de stora farorna.
I dag är hon ett av två skyddsombud på Splendor Plant, Nordens största partiplantskola, som numera organiseras av Livs efter att den gröna sektorn flyttats över från Kommunal.
När Livs kom på besök så tyckte de att det var märkligt att det inte fanns en klubb, berättar Sussie.
Men nu är det första steget taget för att starta en klubb på arbetsplatsen, det har medlemmarna beslutat alldeles nyligen.
Genom sina två äldre bröder fick Sussie lära sig att stå upp för sig själv och sätta stopp. I dag är hon orädd för att säga vad hon tycker. I alla fall på arbetet, privat är hon blygare, berättar hon.
Vill ha facket i ryggen
Sussie vill först och främst se att den gröna sektorn och Livs lär känna varandra och hon hoppas på uppbackning av det nya fackförbundet.
Sussie tycker inte att mindre yrkesgrupper har fått utrymme i Kommunal.
– Jag vill se om det blir en förbättring, jag vill ha facket i ryggen och inte stå ensam. Man har känt sig lite åsidosatt. Men hela sektorn är ny för Livs. De måste lära sig vad vi gör, och vi försöker lära oss vad Livs erbjuder.
Beröringspunkterna när många i Sussies berättelse. Friluftslivet, kärleken till naturen och hennes rättvisepatos är återkommande ämnen.
Liksom fajtarandan i uppväxten med de två äldre bröderna och i det fackliga engagemanget. Flytten till Skåne och jobbskiftet knyter ihop säcken, fritidsintresset möter arbetet.
– Oftast står man inne i en lagerlokal som truckförare och jag trivs med att vara ute. Även om jag hatar de dagar när det regnar på tvären eller när det är kallt och fingrarna fryser till pinnar.
Får återhämtning i naturen
Flytten till Skåne ledde inte bara till ett nytt jobb. En nyfunnen vänskap i en friluftslivsgrupp på sociala medier utvecklades till kärlek och i dag bor Sussie med sambon Annica i centrala Höganäs.
I huset möts besökare av byggnadsvårdsdetaljer och fotografier på bonusbarnen, fjälltoppar och friluftsminnen.
– Naturen är min rehabilitering, det är där jag får min återhämtning.
Sambon Annica delar Sussies intressen. Semestrarna tillbringas ofta i fjällen och på fritiden blir det många utflykter runt om i Skåne, och då följer kamerorna ofta med.
– När man går med kameran, då måste man fokusera på det, då finns ingenting annat. Jag tar med kameran ut i naturen för att fota ögonblick och känslan av naturens mäktighet.
Sussie under en resa på Dovrefjell i Norge förra sommaren.
Känslan av att vara liten
Dramatisk natur och känslan av att känna sig liten inspirerar Sussie när hon fotograferar. Och inte minst mötet med djur.
– En gång satt jag i en lift i Abisko. Då var det en älgko med två kalvar under mig. Kalvarna sprang runt i en vattenpöl och lekte, minns Sussie och fortsätter:
– Det är något jag har tillsammans med Annica. Det är det vi vill göra när vi är lediga, vara ute. Vi kan åka till Kullaberg eller Hallandsåsen och om vi åker någonstans längre bort är det 90 procent av gångerna med tält.