Johan Forssell och regeringen tar inte nazismen på allvar

Hade det varit ett filmmanus skulle vi tyckt att det var för orealistiskt för att funka. Dålig sedelärande skriva på näsan-fiktion.

Sonen till migrationsministern i den mest främlingsfientliga och högerpopulistiska regering Sverige haft visar sig vara med i en våldsbejakande nazistgruppering.

Men den här texten behöver inledas med ett tydligt konstaterande. Jag är den första att backa den nazist som vill lägga sitt förflutna bakom sig och hoppa av.

Det är viktigt för vår demokrati att den som slagit in på fel väg får en andra chans att gå vidare. 

Genom livet har jag haft flera vänner som gjort den resan.

Vi kan hoppas att det är vad Johan Forssells son vill just nu. Men det är inte riktigt vad vår migrationsminister egentligen säger när han intervjuas i TV4. 

Måste rätta sig från femton till sexton

I stället för att ta händelsen på allvar upprepar han hur ung sonen är i sådan hög grad att Forssell mitt i intervjun måste rätta sig själv från femton till sexton.

De har också haft långa svåra samtal i hela sju dagar. Och nu är allt avslutat.

Han påstår också att det är gamla händelser som sonen redan lagt bakom sig. När det påtalas att sonens aktivitet fortfarande pågick i slutet av maj får han svårare att prata mer om det.

Säpo själva tycks ha tagits på sängen när Expo gjorde avslöjandet om sonens aktivitet.

Forssell klarade heller inte av att ta enskilt avstånd från högerextremismen, i stället måste han hela tiden föra in brasklappen att han avskyr ”all annan extremism också”, detta trots att högerextremismen i Sverige har en särställning när det kommer till politiska våldsdåd.

Man kan förstås läsa detta som en del av Tidöavtalet där Sverigedemokraternas nazistiska förflutna ständigt måste avdramatiseras – men ärligt talat har svensk borgerlighet alltid talat såhär om högerextremism.

Sedan påstod migrationsministern, och allierade, att vänstern använt hans barn som politiskt slagträ. Detta trots att en av Forssells huvudtalepunkter varit att just använda föräldrars ansvar för sina kriminella eller radikaliserade barn som politiskt slagträ sedan han blev minister. 

De råkar bara haft annan hudfärg än vit – och det har aldrig i någon högre grad handlat om högerextremism.

Allt är den onda vänsterns fel

Men i Tidöregeringens världsbild ingår att precis allt egentligen är den onda vänsterns och mediernas fel. 

Kollegan Carl Oskar Bohlin anser att ”man behöver ställa sig frågan om vi passerat en ny gräns i att dra in icke-offentliga barn i offentligheten”, när det framkommit att sonen till en minister är del av en högerextrem rörelse med ambition att störta samhället.

Han är minister för civilt försvar.

Vice statsminister Ebba Busch säger till media att hon känner ”fullt förtroende för migrationsministern” som helt missat att sonen blivit organiserad nynazist.

Hon känner sig trygg med säkerhetsåtgärderna som vidtagits och att det hela är en ”en väldigt stark signal i det omvärldsläge vi har.” Vi talar om en händelse där hennes regering i en vecka försökt lägga locket på tills det inte längre gick.

I detta har bland annat ingått att Moderaternas biträdande partisekreterare ringt upp inte bara ansvarige utgivare utan också en av journalisterna som skrivit ut namnet på ministern. Ett synnerligen klumpigt, men tyvärr återkommande, försök av regeringen att kontrollera våra medier som normalt hade resulterat i någons avgång.

Ranstorp fick toppjobb av Forssell

Bättre blev det inte av att den ”expert” som uttalat sig mest i frågan, Magnus Ranstorp, fått ett toppjobb på Sida av just Johan Forssell.

Han har konsekvent försökt förmildra det hela och följt regeringslinjen genom att om och om igen påtala pojkens ålder i stället för situationens allvar. Någon sorts gräns passerades när han, som trots allt är terrorexpert, skällde på Aktuellt för att de inte ställt Expo mot väggen om åldersfrågan i stället för att diskutera allvaret i att en minister har en son som befinner sig i terrorklassade kretsar.

På så vis har regeringen sakta men säkert bara gjort situationen värre och värre för sig själva. Om de nu alls längre bryr sig. Forssell sitter i alla fall kvar som minister.

Det här är inte att ta situationen på allvar. På något plan.

Uppleva världen på andra sidan

En vän till mig som var avhoppad nynazist berättade om hur det är att uppleva världen på andra sidan.

Han kunde häpna över hur det kom fram främlingar till vårt bord på krogen som ville sitta med oss för att vi hade kul och var sociala.

Så fungerade det inte i hans skinnskallekretsar. Man slöt sig mot den omvärld man ville störta.

En nazistisk organisation har i sig redan brutit med samhällets normer. Ingen vill sitta vid deras bord.

Att avsky mångfald gör en bara älskad av ens egna. Parallellsamhällets starka kärlek och gemenskap sviker man inte utan ett pris.

Åldern en del i problemet

Att vi talar om en ungdom med bristande konsekvenstänk gör inte saken enklare. Det finns rimligen en dimenson här av det Trumpistiska ”trollande” Moderaterna haft som sitt gebit sedan de började gå kurser i att ”äga internet” på Svenskt Näringslivs trollfabrik Näringlivets Mediaservice.

Man började hitta gemensamma språk med den högerextrema rörelsen i syfte att provocera. Testade gränser. Blev allt grövre. Föraktade ”godhetssignalering”.

Det Hanif Bali avdramatiserande kallar att ”posta lite memes”. Men i de här rörelserna innefattar gränstestandet också stridsträning och våldsaktioner. 

Man vill provocera och agera våldsamt utan att ta konsekvenserna. Om en minister kommer undan med att det som hänt inte har några konsekvenser, vad sänder det då ut för signaler? Jo att gränserna förflyttats och att man kan gå ännu längre.

Det är vad vår smitare till statsminister nu måste hantera. Frågan är bara var han håller hus. Själv har Kristersson enbart kommenterat med att han vet att ”många tonårsföräldrar har egna erfarenheter av olika sorters svåra samtal.”

Som att det händer många tonårsföräldrar att deras barn börjar rekrytera medlemmar till en nazistisk stridsgrupp med målet att säkra den vita rasen.

Hans förtroende för Forssell står fast.

Hoppas på nynazistiskt avhopp

Jag hoppas att sonen faktiskt är beredd att lägga det här bakom sig, i så fall bör vi alla välkomna honom tillbaks till samhällsgemenskapen. Det är att vara nazist som ska ha ett stigma, inte att ha slutat vara det.

Men i nuläget tycks ångern från pappans sida främst handla om att man blev påkomna.

Ingen vill riktigt beröra vad det är som faktiskt hänt.

För det är alltså en ganska stor avradikaliseringsprocess Johan Forssell har framför sig, som inte blir bättre av att både migrationsministern och hans regering försöker avdramatisera frågan.

De verkar helt enkelt inte förstå allvaret. Något som kan ha direkt förödande konsekvenser.