Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Att folk knappt vågar bo kvar i Sollefteå är inte så konstigt

Boende i trakten frågar sig nu hur många som kommer dö när akutvården försvinner. Allt låter som en mardröm, skriver Arbetets ledarskribent.

Turerna kring sjukhuset i Sollefteå har varit många.

Trots högljudda protester och en ockupation lades BB- och förlossningsavdelningarna ner 2017.

Sedan dess har man som gravid i Sollefteå tvingats ta sig till Örnsköldsvik eller Sundsvall för att föda barn.

En sträcka på nätta 10 mil enkel väg. För andra i regionen kan det röra sig om en enkel resa på 20 mil. Kommer man från landets sydligare och mer tätbefolkade regioner är det hisnande att det kan vara så långt till närmsta sjukhus.

Och om man tycker det verkar lite knöligt att skaffa barn under de förutsättningarna lär det bli än värre nu.

Stor oro i trakten

För två månader sedan kom nästa beslut. Nedmonteringen av sjukhuset fortsätter, meddelade regionstyret bestående av S, C och M.

I princip allt ska avvecklas till 2027. 146 tjänster kommer försvinna.

Det här har skapat stor oro bland befolkningen. Fler och fler vittnar nu om att de inte kan eller vågar bo kvar i området med barn.

– Jag fasar för tanken att mitt allvarligt sjuka barn ska tvingas sitta ensam i baksätet i flera timmar på väg mot Sundsvall medan jag kör. Det är också en ekonomisk fråga när vården flyttar så långt bort. Alla har inte råd att pendla till sjukvården, säger Felicia Moberg till Kommunalarbetaren.

I tider när det diskuteras varför det föds så få barn kan vi nog konstatera att viljan att skaffa barn i Sollefteå inte direkt kommer att öka.

Men nu är det alltså inte längre bara gravida som kommer tvingas ta sig till Sundsvall eller Örnsköldsvik.

Och det är inte bara de boende i Sollefteåtrakten som oroar sig.

Smockfullt sjukhus

På sjukhuset i Sundsvall är det redan smockfullt med patienter. Anställda förstår inte hur det ska gå till när alla från Sollefteå kommer tvingas få vård hos dem istället. Redan nu säger personal att de kommer få säga nej till att duscha patienter och att de kommer få skjuta på sina raster.

– Hur fan ska det här gå? Vi har inte personal att bemanna som det är, säger Karolina Persson, undersköterska på Sundsvalls sjukhus, till Kommunalarbetaren.

Mellan februari och augusti 2024 granska Ivo, inspektionen för vård och omsorg, Sundsvalls sjukhus. I 171 av 183 dagar överskred antalet patienter antalet tillgängliga vårdplatser.

Nu ska det alltså bli ännu fler patienter på sjukhuset. Och personalen ska springa ännu snabbare.

En mardröm för både personal och patienter.

Djärva ministrar

Sjukvårdsminister, Acko Ankarberg Johansson (KD), har varit kritisk till beslutet att montera ner Sollefteå sjukhus.

Likaså vice statsminister, Ebba Busch (KD). Sverige ska ha fler vårdplatser – inte färre, konstaterade hon i ett klipp på Facebook.

Djärva uttalanden från några som satt regionerna på akut svältkur. Deras enda svar på sjukvårdskrisen är att förstatliga vården. Ett sätt för dem att skifta fokus från nuvarande vårdkaos och visa att man har idéer. Om idéerna är bra eller inte spelar mindre roll.

Det är dyrt och svårt att bedriva sjukhus. Inte minst i avfolkningsbygder när skatteintäkterna minskar och befolkningen åldras. Dessutom är det en stor utmaning att rekrytera och behålla rätt kompetens.

När sjukhuset monteras ner kommer många drabbas. I Sollefteå är oron påtaglig.

– Hur många kommer att behöva dö för att akutvården försvinner från kommunen? Har jag en närstående jag behöver säga adjö till i förtid? frågar sig Felicia Moberg.

Tankar man inte borde behöva gå och grubbla över i Sverige 2025.