Därför har Johannes jobbat på Engelholms glass i 15 år: ”Finns en anledning till att de flesta jobbar kvar”
Nostalgi och lokalproducerat lockar när svenskarna väljer sin glass i sommar. På Engelholms glass i nordvästra Skåne drivs familjeföretaget vidare efter snart 50 år och det finns inga planer på att sluta.
– Det finns en anledning till att de flesta arbetar kvar, säger Jocke som jobbat på glassfabriken i 25 år.
Johannes Olsson har arbetat i produktionen i 15 år. I dag är han maskinledare och skyddsombud. Här fyller han på den vita chokladsmeten som pinnglassarna doppas i.
Johannes Olsson står vid en av glassfabrikens fyra produktionslinjer. En len doft av gräddglass ligger över lokalen.
På linjen sticker en solgul färg ut i den metallblå livsmedelsmiljön.
Glassarna åker fram på rad och doppas en och en i den gula smeten medan Johannes övervakar att glassarna rör sig vidare mot linjens slutliga förpackningsavdelning.
– Man kan välja sin plats på linjen, vi försöker byta plats med varandra, berättar Johannes.
Johannes är skyddsombud och en av 37 anställda på Engelholms glass. Det är hans 15:e år på företaget som drivs av familjen Gudmundsson sedan snart 50 år.
Som för många andra började hans bana på glassfabriken en sommar. I dag arbetar han som maskinledare och ansvarar för att allt vid maskinen flyter på.
Det ska finnas choklad och strössel på sin plats i maskinen och vikt, smak och färg ska kontrolleras.
– Jag började här när jag gick i skolan. Jag praktiserade några dagar i veckan, sen fick jag ett sommarjobb som fortsatte varje sommar. Nu har jag arbetat här i cirka tio år på heltid, säger Johannes.
Varje år tillverkas omkring 10 miljoner pinnglassar på familjeföretaget.
20 000 liter per vecka
De fyra linjerna producerar 20 000 liter glass varje vecka. En normal dag är två till tre linjer i gång samtidigt.
Denna dag står strutmaskinen och litermaskinen stilla, medan pinnglassar matas ut på löpande band i två maskiner.
Med arbetet kommer en viss stolthet. I fabrikens ansikte utåt, glasskaféet, står Tina bakom disken.
– Alla här vet ju vad det är och är stolta över Engelholmsglassen, säger hon mellan kunderna.
Lokalproducerad glass är en trendspaning också i Glassrapporten 2025*.
Nostalgi och längtan efter ett ursprung pekas ut i kombination med att glass som tillverkas med lokala ingredienser fortsätter att stå sig starkt.
I förpackningsrummet leder en lång räls lådorna med glass från fabrikens fyra produktionslinjer. Robin och Moa, några av de senaste anställda, packar glass i kartonger.
Anor från 1800-talet
Nostalgi finns det gott om på familjeföretaget. Engelholms glass har anor tillbaks till 1890-talet då de lokala bönderna gick samman för att skapa ett andelsmejeri.
Efter några decennier funderade man på vad man skulle göra med all överflödig grädde. Smörmarknaden började bli mättad.
Bönderna sneglade på Danmark och anställde en dansk ismästare som utbildade Ängelholmsborna i att göra glass. 1937 var glassproduktionen i gång på Engelholms mejeri.
Men Engelholms glass i nuvarande skepnad föddes först årets första dag 1977. Engelholms mejeri gick ihop med mejeriet i Helsingborg och då skulle glassproduktionen begravas.
Gunnar Gudmundsson, som började arbeta på företaget på 60-talet, beslutade sig för att ta över och familjeföretaget var fött.
Den runda blå-vit-röda logotypen som har följt med sedan dess, andas retro.
Johannes Olsson kontrollerar en av tankarna med gräddglass.
Arbetar självgående i fryslagret
Lite avskilt från resten av gänget i produktionen sätter sig Joakim ”Jocke” Holmberg på en truck för att flytta förbrukningsmaterial i lagret.
Här och i fryslagret arbetar han ganska självgående tillsammans med ytterligare en kollega och ”gör allt mellan himmel och jord”.
Jocke, som är 45 år, har arbetat på glassfabriken i närmare 25 år.
– Jag känner stolthet i ett gott utfört arbete, berättar han.
Jocke är arbetsplatsombud sedan några år tillbaka. Facket har nära kontakt med arbetsgivaren och Jocke berättar att alla kan vända sig direkt till chefen eller till honom om det är något.
Kluriga temperaturskillnader
Det är särskilt viktigt att ta hand om sommarjobbarna tycker Jocke. Och sommarjobbarna är många. Temperaturen kan variera från 30 minus till 30 plus och det är viktigt att klä sig rätt och dricka mycket vatten.
– Det tar väldigt hårt. Lösningen är lager på lager, att hålla extra koll och att dricka mycket. Du svettas minst lika mycket i en frys, säger Jocke.
I glasskaféet är det alltid några extra i personalstyrkan över sommarmånaderna. ”Sommar året runt sedan 1937” tronar på fasaden ovanför kaféets fönster.
Med närhet till stranden, parker och naturområden är Ängelholm en riktig sommarstad. Men från glasskaféet syns varken hav eller några grönområden.
En biltvätt, plantskola och husbilsåterförsäljare är i stället några av de närmaste grannarna. När glasskaféet öppnade för nära tio år sedan var inte alla övertygade om att det var en bra idé.
– Det är många som kommer hit, berättar familjeföretagets vd, Carl-Gustaf Gudmundsson, som presenterar sig som Calle och fortsätter:
– Det var rätt roligt för en lokal politiker sa ”när du sökte och skulle bygga ett glasskafé sa jag, hur kan man vara så dum och bygga ett glasskafé på ett industriområde?”.
Det fick politikern äta upp, för det var fullt med folk och köerna brukar vara långa på sommaren.
Tina har arbetat i glasskaféet i fem år: ”Det är ofta långa köer utanför på sommaren.”
Vuxit över tid
Trots att prisutvecklingen har varit svår de senaste två åren går det bra för familjeföretaget. Över tid har omsättningen ökat från 20 till 80 miljoner om året.
Målsättningen, att växa med försiktighet för att hela verksamheten ska följa med, har fungerat.
Och med större omsättning tål företaget fler smällar. Tidigare kunde en regnig sommar få konsekvenser, men nu finns det utrymme att klara ekonomiska svängningar.
Svenskarnas glassbegär verkar inte heller avta, trots inflation och höga matpriser vill svenskarna unna sig en god glass.
Men det är svårt att konkurrera med försäljningen som toppade under covidåren.
– Under pandemin åt alla en glass. Folk kunde ju inte åka bort på semester. Nej, de var ju hemma och åt glass, säger Calle.
Joakim Holmberg är arbetsplatsombud och säger att kontakten med arbetsgivaren fungerar bra. Calle Gudmundsson, familjeföretagets vd, tycker att det är en självklarhet att företaget ska ha kollektivavtal.
Hemliga recept
Som de flesta livsmedelsproduktioner är recepten hemliga. Smeten görs av en anställd som kallas ”blandaren” i ett rum med två tusenliterstankar.
Blandaren ser till att recepten följs till punkt och pricka i tillverkningen av saftis till ispinnarna, gräddglass, mjölkglass, sorbet och den veganska och laktosfria glassen.
Det blandas 1 600 liter glass per timme när fabriken går på högvarv.
När Jocke på fryslagret började för 25 år sedan startade han i produktionen. Då åt han glass varje dag för att kvalitetssäkra att den blev bra. I dag blir det inte lika många glassar, berättar han.
– Jag är ingen stor glassätare men det slinker ner en och annan. För mig är Engelholmsglass vad glass i mångt och mycket är.
*Glassrapporten har publicerats av Sia glass de senaste fem åren och undersökningen om svenska folkets glassvanor är genomförd av YouGov under januari 2025, baserad på 1 055 intervjuer.
Som maskinskötare ansvarar Johannes för att maskinen fungerar inför arbetsdagen. Bland annat ser han till att den solgula smeten till pinnglassen alltid är påfylld.