Sommarångest i klassamhället

Det är semestertider, men sommar innebär inte bara vila och ro. Många känner faktiskt ångest.

Ångest över att inte kunna resa bort. Att inte ha råd att göra något skoj. Dåligt samvete över att konstant säga nej till sina barn när de vill ha något. Eller till vänner som föreslår aktiviteter som kostar pengar.

Känslan av otillräcklighet och skam när det känns som att alla andra äter rekorddyr glass, grillar i lantliga miljöer eller badar i något semesterparadis.

Vinstmaxande kompisar

Ångest inför att ensam behöva mätta hungriga magar utan skjuts av skol­lunchen. Att mjölken, brödet, korven och fredagsmyset rusat i pris medan lönen är praktiskt taget densamma.

Oro inför att inte kunna vara ledig när man vill och i stället behöva täcka upp för de tillsvidareanställdas semestrar. Det dåliga samvetet för att ens barn går på sommarfritids i stället för att vara lediga med familjen.

Matthet inför det numera socialt accepterade vinstmaxandet, där ingen heller lånar ut sin tomma bostad. Utan ska hyra ut i korta perioder för att tjäna pengar.

Sociala medier fylls med bilder från pittoreska gårdsmiljöer samtidigt som andra söker stöd för att ens ha råd att hitta på en aktivitet, en av sommarlovets alla dagar.

Ja, på sommaren märks klassamhället av.

Orkar inte tänka längre

I städerna, där vissa områden töms på folk som åker bort medan andra gårdar i stället kryllar av barn. På landet, där eftertraktade områden ockuperas av sommargäster.

Fler söker hjälp, konstaterar organisationer som Stadsmissionen och Majblomman. Kanon att de kan stötta här och nu, och att fler privatpersoner är villiga att stötta.

Men trots denna något kompensatoriska ökning av gåvor behöver vi också orka tänka längre. Hur mår egentligen Sverige när föräldrar behöver söka allmosor för att ha råd? Och vad gör det med oss som land att gruppen ekonomiskt pressade barnfamiljer bara växer?

Det går bra för den rödgröna oppositionen i väljarundersökningar. Men kikar man närmare på hur fördelningen ser ut stöttar en klar majoritet av svenskarna partier som tycker att familjer får reda sig själva.

Priset för bärs

Och ja, många identifierar sig med en frihetlig höger som löser gårdsförsäljning, pratar om friheten att välja vård och skola och vill ha mindre statligt krångel.

Detta är alltså priset. Växande ekonomiska klyftor – och skulden läggs på individen.

Klass skär som en kniv igenom det Sverige ingen säger sig vilja ha. Ändå verkar väldigt många acceptera sakernas tillstånd. Det, om något, är skamligt.