Kalle Holmqvist: ”Jag slogs av hur mycket det betytt med bildning”

Varför har du skrivit den här boken?
– Vi har märkt att det finns en efterfrågan på material om varför fackföreningarna en gång bildades och hur det gick till. Särskilt bland yngre medlemmar.

Vad kan vi lära oss av de tidiga fackliga pionjärerna?
– Att de utmaningar vi möter i dag inte är nya. I arbetarrörelsens barndom fanns ingen stark identitet som arbetarklass. Många hade tillfälliga jobb och arbetarna var väldigt olika sinsemellan. Ändå lyckades man organisera människor. Det var inte heller någon spikrak väg framåt, efter storstrejken 1909 tappade man hälften av medlemmarna på några månader. Men folk kom tillbaka.

Lika lön för män och kvinnor

I boken berättas om tobaksarbetarna, som hade lika lön för män och kvinnor redan i början av 1900-talet. Hur lyckades de med det?
– Tobaksindustrin var stor i Sverige. Det var ett eget förbund först som hette Tobaks som gick upp i Livs. En del förbund ville inte ha kvinnor som medlemmar över huvud taget, men Tobaks drev igenom lika lön för lika arbete oavsett kön. Annars var det vanligt att kvinnor hade lägre löner i avtalet.

Bland de livsmedelsarbetare som var tidigt ute och organiserade sig fanns också anställda på sockerbagerier/konditorier, berätta?
– De som jobbade på konditorier hade långa arbetsdagar och bodde ofta på arbetsplatsen. Hösten 1907 avskedades 60 sockerbagerskor i Stockholm för att de gått med i facket. Men striden slutade med att de fick behålla jobben och rätt att organisera sig.

Finns det något som särskilt intresserat dig under arbetet?
– Jag slogs av hur mycket det betytt med bildning. Man kämpade inte bara för högre löner, utan det var så viktigt med kultur, konst, läsning, studiecirklar. Man skulle vara bildad och skötsam. Människor hade det svårt men försökte göra livet så värdigt som möjligt.