Jag svävar mot mitt nya jobb där jag slipper slåss om varje timme

En tid per månad. Det är allt min nya chef kan erbjuda mig.

”Men det är lugnt”, hävdar hon. ”Det brukar släppas många, så du kommer garanterat upp i mer, om du vill.”

Tiderna släpps i en app på telefonen.

Och jag blir snart varse att hon har rätt. Visst släpps det tider! Man behöver bara vara snabb på att haffa dem.

Vilket inte torde vara ett problem i dag när de flesta, inklusive jag, har ett alltför nära förhållande till mobilen.

Ibland kommer det med kort varsel. Redan samma eftermiddag kan man få jobba, redan om en timme om man hinner.

Jag gör mig flexibel. Jag sover med telefonen bredvid mig. Kvälls- och helgpass med hög ob är svårast att sno åt sig, och jag blir extra nöjd när jag en tidig morgon av en slump lyckas haffa ett sådant.

Många anställda med få pass

Vi är många som är anställda med få pass på schemat, blir jag varse. Det vill säga jag tävlar mot kollegor för att få ihop min ekonomi.

Det blir ändå för skralt, och jag bannar mig. Hade jag inte haft pojkvän. Hade jag inte haft viljan ett liv utanför. Hade jag inte mått så bra av möjligheten att planera, och mått så dåligt av motsatsen.

Det är ju mitt eget fel om jag inte får jobba tillräckligt!

Jag börjar sova sämre. Magen krånglar. Jag träffar vänner alltmer sällan, allt måste preliminärbokas utifall att jag får en tid. Jag får torra utslag i ansiktet.

Det är en tillvaro med kniven mot strupen, och till sist måste jag inse att trots att jag alltså fått ett extrajobb, som jag letat efter så länge, kan jag fortfarande inte klara mig ekonomiskt.

Extra betalt för pass utöver schemat

Handels nya kollektivavtal innebär att all personal, även deltidsanställda, kommer att få extra betalt om de tar pass utöver sina schemalagda.

Det kommer som en present där på vårkanten, och jag tänker att tiden av anställningar i det här formatet nu är räknade.

Jag skriver till min chef och frågar vågat om detta kommer att innebära fler timmar för mig, något jag gjort henne uppmärksam på att jag vill ha redan från start.

Hon svarar inte. Och avtalet börjar ju inte gälla förrän 2026, så de har tid på sig, antar jag, att ställa om sitt system.

Gigekonomin har krupit in

Gigekonomin, som började hos Fodoora och andra nystartade företag med tveksamma villkor, har oundvikligt krupit in och påverkat även den dagligvaruhandel som jag jobbat inom under 14 år av mitt liv.

Det är sorgligt att se, men förståeligt: lagen har tillåtit arbetsgivare att ha ett stall av extraarbetare som sköter schemasättningen åt dem.

Det går också hand i hand med politiken just nu, där försvårande villkor och ett sämre samhälleligt skyddsnät lägger över alltmer ansvar på individen.

Det är ditt eget fel om du inte lyckas försörja dig!

Det är inte det Sverige jag känner igen.

Tar ett nytt jobb

Och även om det känns illojalt mot min arbetsgivare när det plötsligt dyker upp ett deltidsjobb i en annan butik med fasta tider och schyssta villkor, som jag söker ena veckan för att sedan få det nästa, just som sommarschemat ska meddelas, så tar jag det, förstås.

Känner hur en stor tyngd lyfter från mina axlar. Svävar på cykeln till nya arbetsgivaren, där ingen tävlar om de tider som är mina.

Den typen av trygghet i tillvaron förtjänar alla.

Förhoppningsvis innebär de nya kollektivavtalen ett slut på de oschyssta anställningarna.