”Regeringens sossehat är starkare än intresset att hjälpa utsatta kvinnor i Kongo” 

Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var ingen kommunist.

Sedan hämtade de fackföreningsfolket, och jag protesterade inte, för jag tillhörde ingen fackförening.

Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var ingen jude.

Sedan hämtade de mig – och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Det är inte utan att man funderar på den gamla tyska dikten, från början en protest mot nazisterna, när man läser om regeringens agerande gentemot Palmecentret.

I ett slag förlorade Palmecentret omkring halva sin budget.

Projekt för demokratin i 38 länder drabbas

Sida:s generaldirektör ändrade nämligen tolkningen av regelverket precis innan beslut skulle fattas, detta efter påtryckningar från biståndsministerns statssekreterare.

Samma biståndsminister som i samband med detta sagt att man ska ”städa upp”, att ”Socialdemokraterna har riggat systemet” och att biståndet givit samma parti ”möjlighet att ha utrikeskompetens”.

Sossehatet är alltså starkare än intresset av att arbeta med demokratiprocessen i Colombia, hjälpa utsatta kvinnor i Kongo, stötta demokratiska krafter i Belarus eller något av alla andra av Palmecentrets projekt i 38 länder runt om i vår oroliga värld. 

Samhällsbygget kan raseras

Vi ska kunna tycka olika. Vi ska kunna debattera, stöta och blöta argumenten. Vi ska kunna kompromissa, jämka och till och med erkänna att andra har rätt i frågor och därefter justera färdvägen mot ett bättre samhälle.

Men vi ska aldrig acceptera att den som har regeringsmakten ser som en av sina viktigaste arbetsuppgifter att fälla krokben för motståndarsidan. 

Civilsamhället är det som till mångt och mycket håller ihop samhällsbygget, att undergräva detta riskerar att få bygget att rasa fullständigt. Mot detta måste vi protestera. Nu!