Är Mohamsson verkligen svaret – när frågan är varför Liberalerna ens finns?

I dag kunde så Liberalernas valberedning berätta vem de vill se som ny partiledare för Sveriges minsta riksdagsparti. Det blir inte utbildningsminister Mats Persson, skolminister Lotta Edholm eller miljö- och klimatminister Romina Poumokhtari.

Nej, bäst lämpad att leda partiet som just nu samlar 2 procent av väljarkåren är, enligt valberedningen, Simona Mohamsson.

Hon är förvisso partisekreterare sedan två månader men har ingen riksdagsplats.

Nå, Mohamsson har ett jobb att göra. 

Och det börjar med en enkel fråga:

Varför finns Liberalerna och varför ville de så hjärtans gärna sitta i Ulf Kristerssons regering?

Skolan kapsejsar

Var det för klimatets skull? 

Enligt preliminär statistik från Naturvårdsverket ökade utsläppen av växthusgaser med 7 procent i fjol – den största ökningen sedan 2010. Det är en effekt av den minskade reduktionsplikten, vilket nu väntas leda till att Sverige får svårt att nå sina klimatåtaganden.

Aj då.

Var det för utbildningens skull?

OECD har nyligen larmat om skolan fungerar dåligt, högskoleutbildningarna behandlas styvmoderligt och det behövs satsningar på vuxenutbildningen. 

Var det för rättsstaten och demokratins skull?

I år har också fått veta att Sverige har fallit till sin lägsta nivå någonsin i Transparency Internationals årliga korruptionsindex. Sverige tappar också i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, eftersom medieklimatet har försämrats på flera sätt: nedskärningar inom public service, ökat näthat mot journalister samt politiska attacker mot medier – bland annat från SD-ledaren Jimmie Åkesson under EU-valrörelsen.

Inför rasprofilering

Eller var det för integrationens skull?
 
Nyss har Europarådets kommission mot rasism och intolerans (Ecri) slagit larm om att de åtgärder som föreslås inom ramen för regeringssamarbetet – hårdare regler för familjeåterförening, tillfälliga uppehållstillstånd och utvisning på vaga grunder – riskerar att förvärra känslan av utanförskap och försvåra integrationen. 

Och planerna på så kallade säkerhetszoner väcker oro för att Sverige i praktiken inför rasprofilering, enligt Ecri.

Var det för jämlikheten?

Sverige har fallit 14 placeringar på fyra år i det globala jämlikhetsindexet CRII. Nu rankas vi på plats 24 – sämst i Norden. Försämringen beror främst på en orättvis skattepolitik, där de rikaste har gynnats medan utsatta grupper fått för lite stöd. Minskade resurser till välfärden bidrar också.

Sjunker i välståndsligan

Var det för gaysen?

Sverige är sämst i Norden på hbtq-frågor, enligt ILGA. För tredje året i rad tappar vi placeringar.

Eller var det för medelklassens skull? OECD oroas över landets ekonomi och varnar för att svenskarna har för stora bostadslån, att för många har rörliga räntor. Sverige ligger rekordlågt i OECD:s välståndsliga. Och de satsningar som regeringen gör – sänkta skatter – träffar i huvudsak de stenrika. 

En gång i tiden var det här liberala hjärtefrågor. Nu är partiet i allt väsentligt en filial till Moderaterna med ett enda syfte: att göra livet lättare för Jimmie Åkesson, Björn Söder och Rickard Jomshof.

Blev det så bra?

Det är nog inte ledarskapet som är problemet för Liberalerna. Det är hela jävla partiet.