Maktskifte? Lobbyisterna sitter kvar

Får opinionsmätningarna rätt står Sverige inför ett regimskifte om ett drygt år. Lite i skymundan skulle resultatet i så fall bli rena hockeybytet bland lobbyister, politiska konsulter och politiskt tillsatta tjänstemän.

In i Regeringskansliet med socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och kanske centerpartister. Men framför allt – ut till en lukrativ tillvaro som betalda påverkare för gänget från Tidöpartierna.

I boken Bananrepubliken Sverige målar Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell bilden av den här världen. Den är inte smickrande.

Ett myller av skandaler

Tidigare statsministrar som använder sin plats i offentligheten för sina anonyma uppdragsgivare. Tidigare politiker som blir förmögna på välfärdsföretag och fastighetsimperier. Politiker som påverkas av kompisar i lobbybranschen – och beslutsfattare som går raka vägen till välbetalda jobb i just de företag de nyss skulle kontrollera.

Myllret av namn, företag, skandaler och släktband skapar en mosaik, och bilden är svår att slå ifrån sig. Sverige har blivit ett land där anonyma lobbyister, på uppdrag av ännu anonymare uppdragsgivare, styr mycket av politiken.

Ett land där det är svängdörrar mellan rollen som folkvald och en tillvaro som välbetald konsult – eller rent av företagare i den nya privata välfärdsindustrin.

Den som vill kan förstås invända att det alltid har funnits anonyma krafter bakom politiken. En delegation från Volvo som pratar om reglerna för tjänstebilar. Ett telefonsamtal från LRF om villkoren för skogsbruket. Och naturligtvis det militärindustriella komplexet.

Lägg till det banden mellan fackföreningsrörelsen och Socialdemokratin.

Välfärdsvinsterna ändrade allt

En telefonbok med politiska kontakter har alltid haft sitt värde på arbetsmarknaden.

Den viktigaste förändringen de senaste årtiondena är de privata välfärdsföretagens vinster. Ägarna till friskolor, vårdföretag och liknande har sedan 90-talet kunnat skapa förmögenheter. Pengarna har skattebetalarna levererat. Och det har bara fortsatt – trots att en massiv folklig opinion hela tiden varit skeptisk.

En förklaring finns i lobbyindustrin. I byråer som anställer tidigare eller blivande politiker och politiska tjänstemän för att påverka beslut och opinion mot betalning. I Bananrepubliken Sverige beskriver Klenell hur dagens lobbyism växte fram ur privatiseringen av välfärden. Det fanns helt enkelt ett starkt intresse – och pengar att betala med.

SD:s nya arbetsmarknad

På köpet skapades en alternativ arbetsmarknad för politiskt intresserade personer som för tillfället inte hade plats vid köttgrytorna.

Från början handlade det om borgerliga, oftast moderata, framtidslöften. Med tiden växte branschen och rekryterade folk från alla partier. Det enda undantaget är, enligt Klenell, Sverigedemokraterna.

Det lär ändra sig – om vi får ett regeringsskifte om ett år.

Aktiebolagen måste bort

Betyder det här att politiken är förlorad till lobbyisterna? Inte nödvändigtvis, om vi ska tro Klenell. Det går att reglera lobbyismen och göra den mer synlig. Det går också att ha strängare karensregler för avgående toppolitiker.

Dessutom skulle i alla fall den form av lobbyism som boken handlar om till stor del försvinna – om aktiebolagen försvann ur välfärden.

Ändå är den viktigaste åtgärden enligt Klenell något annat: organisation. Att blåsa liv i idén om folkrörelser.

Efter Bananrepubliken Sverige känns det ganska avlägset.

Men vad är egentligen alternativet?