”Att förespråka hårdare straff och fler i fängelse är opportunt och populistiskt”

Jag jobbar i Kriminalvården sedan 30 år tillbaka. Många av de åren har jag jobbat med utslussning av långtidsdömda.

På den tiden var det tämligen omfattande och noggranna utredningar för exempelvis vårdvistelser. I dagsläget skickas intagna ut på löpande band nästan med det enda skälet att skapa plats.

I samband med debatten om att placera svenska fångar i Estland kommer frågan upp om det går mot privatdriven kommersiell Kriminalvård.

Ingen reflekterar över att vi skicka hundratals intagna till privat drivna vårdgivare till höga kostnader och mycket varierande kvalitet och bristfällig kontroll.

De som skickas dit har ofta tämligen långa vistelsetider och risknivåer. De platser som skapas i anstalterna fylls till en ganska stor del av dömda till mycket korta tider från ett par dagar till ett par månader.

Dessa transporteras också över hela Sverige för korta vistelser på en anstalt långt från hemorten där Frivården finns.

Exempelvis kan en intagen transporteras från Gotland till mellansverige för 15 dagars vistelse. Därefter ska han komma hem på något sätt vilket Kriminalvården oftast får ordna med.

Skicka runt ”korttidare”

Jag har talat med både GD och justitieministern om att i stället för att skicka runt ”korttidare” till dyra nybyggda anstalter kunde man i stället använda tomma lokaler i närheten av frivårdskontoren där man kan anordna enklare ”förvaringsanstalter” för de med korta strafftider, förverkade villkorliga frigivningar och så vidare.

Där skulle det inte behövas sysselsättning, program, skola eller liknande aktiviteter.

Fördelen vore att frivården kan fortsätta arbeta med dessa, oftast lokalt välkända, personer på nära håll. Vanligtvis har de redan en verkställighetsplan som frivården enkelt kan uppdatera.

Med skillnaden att de är frihetsberövade och lättillgängliga.

Hemvårdcentraler

Där skulle klienterna också kunna fortsätta anlita sina hemvårdcentraler för medicinering och mat kunde tas från lokala leverantörer.

Ett sådant arbetssätt skulle avlasta NTE (transportverksamheten) avsevärt och anstalterna skulle avlastas mycket av det arbete som måste göras i samband med att klinter skrivs in.

Det har också samband med det, i mitt tycke, idiotiska med att Kriminalvården inte ska jobba med missbruk utan bara med kriminaliteten.

Det medför att missbrukarna skickas ut till privata vårdgivare med mycket varierande kvalitet och seriositet.

Det finns statistik, inte jätteaktuell dock, som visar att alla aktiva narkotikamissbrukare har kontakt med Kriminalvården och rättssystemet inom en treårsperiod.

Men vi ska inte jobba med missbruket. Själva brotten kan inte alltid skyllas på missbruket.

Men min erfarenhet är att om två personer har likartad problematik och livssituation så är de den som använder droger och alkohol som begår brott. 

Det finns mycket att diskutera i dessa frågor men att förespråka hårdare straff och fler i fängelse är mer opportunt och populistiskt.