Tydligt att det ligger i Almegas DNA att söka konflikt

Avtalsrörelsen 2025 går mot sitt slut. Jag måste säga att jag känner mig stolt över vad vi åstadkommit. Förhandlingarna startade trögt, där framför allt Installatörsföretagen tondövt drev på för försämringar.  

Installatörsföretagen saknade denna gång den strategi och den pragmatiska inställning som krävs för att få i land ett avtal.

Ett Ikaroskomplex där de flög för nära solen. Ni visade att förhandlingsdelegationen har medlemmarna i ryggen, och vi fick dem att backa.  

Trots Installatörsföretagens agerande är de inte en av de värsta arbetsgivarorganisationerna.

Sedan Medlingsinstitutets inrättande har Almega varit inblandade i nästan var tredje riksavtalsmedling.

Det är tydligt att det ligger i Almegas DNA att vara konfliktsökande och att de trots olika motparter inte är särskilt duktiga på att mäkla fred, förhandla och nå överenskommelser.  

Motarbetar den svenska modellen

Att förhandla om kollektivavtal är en förhandling om priset på arbetet. Vi säljer vår arbetskraft och arbets-”givarna” köper den.

Tänk er att du är på Ica och ska handla. I kassan börjar du debattera med kassörskan om priserna och vägrar betala för maten, och stormar sedan därifrån för att göra samma sak i nästa butik.

Jag tror att du ganska snart funnit att du blivit portad från butiken.  

Med ett omvänt perspektiv på strejkrätten – rätten att slippa sälja sitt arbete, och en annan syn på Almegas agerande, deras långtgående vägran att medverka till att teckna överenskommelser om priset på arbetet, kan vi konstatera att de motarbetar den svenska modellen och att deras agerande är oansvarigt.

Det som gör det extra anmärkningsvärt är att Almega till stor del får sina inkomster från våra skattepengar.

Det är dags att få till en förändring: antingen intar Almega en mer neutral hållning eller så får stat, regioner och kommuner stoppa inflödet av våra skattepengar. 

Det är ute på arbetsplatserna vår makt finns

Vi har nu gått i hamn med de flesta förhandlingarna och kan nu skifta om fokus till att utveckla och försvara det vi vunnit och bygga förbundet starkare.  

Utan det stöd vi fick i avtalsförhandlingarna hade vi aldrig lyckats. Det är lätt att glömma bort när man sitter i förhandlingar och möten att det är ute på arbetsplatsen det händer, det är där vår makt finns, och det är bara genom medlemmarnas organisering på arbetsplatsen vi bygger den fackliga styrkan.

Det är när våra medlemmar både är beredda att vägra sälja sitt arbete, och att förhandla om priset som vi kan nå bra överenskommelser.

Det är inte på grund av strejken eller hotet i strejk vi tecknar bra kollektivavtal, det är på grund av att medlemmarna står bakom kraven som vi gör det. 

Vi har nu knappt två år framför oss tills kollektivavtalen återigen ska förhandlas om. Då hoppas jag att vi kan göra det från en ännu bättre styrkeposition, med fler nya medlemmar och klubbar.  

Sedan jag började på förbundskontoret har vi infört extra-tjänstepensionen och byggt ut den med två procent.

Vi har byggt ut arbetstidsförkortningen med över 30 timmar och förbättrat villkoren i samtliga av våra kollektivavtal.

Det är bara med starka och välorganiserade medlemmar i ryggen vi fortsätter den resan.