Almega ska inte styra över din fritid
Ska deltidsanställdas fritid värderas lägre än för de som jobbar heltid? Bakom tvisten med Almega döljer sig en större fråga – om rätten till sin egen tid och makten över den. Om det skriver Fastighets ordförande Inger Lundholm.
”Vad man gör med sin tid i övrigt är helt valfritt. Din tid är inte mindre värd bara för att du inte gör något speciellt med den”, skriver Fastighets ordförande.
I början av juni varslade vi om konflikt. Det gäller mertidsersättningen på avtalet Serviceentreprenad, alltså det stora städavtalet inom privat sektor.
När den här texten skrivs vet vi ännu inte om arbetsgivarna möter oss i våra krav, eller om städarna går ut i strejk måndag den 16 juni.
Några saker kan man säga ändå, oavsett hur det går den här gången.
Konflikten med Almega har reducerats ned till frågan om mertids- och övertidsersättning: Ska den som jobbar deltid få mindre betalt för sin tid än den som jobbar heltid?
Är fem arbetade timmar utöver kontraktet olika mycket värt, beroende på om det står 20 eller 40 timmar?
Makten över tiden
Egentligen handlar det här om makten över tiden.
Logiken som tidigare rått är att den som jobbar deltid ”blir glad” över att erbjudas mera arbete – och därför nöjer sig med den lägre mertidsersättningen.
Deltidsarbetande har enligt den logiken inget meningsfullt att göra om dagarna, utan går mest och driver hemma i lägenheten och kan därför ”lika gärna” komma och jobba.
Vårt besked till Almega är att det inte fungerar så. Arbete är en tjänst man som löntagare säljer till en arbetsgivare.
Valfritt vad man gör med sin tid
Vad man gör med sin tid i övrigt är helt valfritt. Din tid är inte mindre värd bara för att du inte gör något speciellt med den. För det är bara din tid.
Oavsett om du har en familj, räddar sälar, täljer pinnar, läser poesi eller står på huvudet resten av tiden ska du få rättvist betalt för det arbete du säljer.
Hur ska vi då värdera tiden utanför arbetet?
Givet att svenska folket, med undantag för fem veckors semester, några helgdagar och helgerna, förväntas stå till arbetsgivarnas förfogande i över 40 års tid, åtta timmar per dag, fem dagar i veckan, 12 månader om året, är mitt svar att vi borde värdera vår fritid som om det vore vårt barn.