Johan Pehrson kommer alltid vilja ha hårdare tag än Teresa Carvalho

Tryggheten ska öka, säger alla politiker. Det betyder att straffen ska höjas, skärpas, bli fler. Testballong på testballong skickas ut. Partierna synar och höjer (eller sänker…?) 

Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho har varit tydlig. S går inte till val på att vara mjuka mot kriminella. Tvärtom är det en rekordhård ton och politik som lagts fram och antagits på den senaste kongressen.

14-åringar kan straffas

En av de i efterhand mest omdebatterade besluten på S-kongressen förra veckan blev att testa sänkt straffmyndighetsåldern till 14 vid särskilt grova brott. 

Nu vill S testa och se om det får någon avskräckande effekt. Den forskning som finns på området, och därtill många forskare, är skeptiska. Men något måste ju göras, svarar förespråkarna. 

Det var ingen liten sak att baxa igenom. För många partivänner passerades här en röd linje. Annika Strandhäll skrev ut på sin Instagram att hon inte var någon stolt sosse efter beslutet. ”Precis alla remissinstanser förutom 2 avstryker detta. Till exempel Polisen, åklagarna, domstolarna”, skrev hon. 

Intern besvikelse

Man förstår Strandhälls besvikelse och sorg. Det är nytt att S går fram med sådana här förslag. 

En sak man i alla fall iskallt kunde räkna med var att något, eller några Tidöpartier skulle försöka bräcka Carvalhos tuff och hård-linje. Först ut blev Liberalerna som på DN Debatt föreslår fängelse för 13-åringar. 

Det är nästan parodiskt. Men till Sydsvenskan har Teresa Carvalho sagt att hon i alla fall inte kommer förespråka dödsstraff. Klart många reagerar och ryggar tillbaka. Speciellt eftersom det gång på gång också sätts likhetstecken mellan kriminalitet och migration. 

Det går så klart att tala om en integrationsskuld, det gör varenda sosse nu för tiden. 

S brukade lyssna på professionen

Men samhällsskulden då? Den som faktiskt inte bara handlar om invandrare utan också om icke-befintlig bostadspolitik, skolor som skär ner, ovilja att reglera vinster i välfärden en gång för alla? Tja, den tar man TYP itu med. 

Men det stämmer också att situationen Sverige hamnat i, med barnsoldater groomade av gangstrar är helt ny. Det är därför svårt att kräva evidens.

Och knappt några av de insatser man vill efterfråga, utöver möjligtvis mer personal i skolorna, går att göra här och nu. Men inte ens det kommer att rädda de unga som är indragna i kriminalitet i dag.

Däremot brukade det vara socialdemokratisk kutym att lyssna på professionen. 

De som arbetar på golvet, i fält och som ser hur verkligheten ser ut just nu brukar sällan fastna i vare sig skyttegravar eller ideologiska dogmer. Poliserna, kriminalvårdarna, socionomerna. 

Överlåt det till Pehrson

Den facklig-politiska samverkan som S gärna slår sig för bröstet för är mer än pengar från LO till S. Det handlar om att man också förväntas lyssna och verka för bra och effektiv politik för Sverige i allmänhet och svenska löntagare i synnerhet. 

Denna nyordning, där S lyssnar ibland, är ändå värd att notera. Inte minst då den kan komma att påverka både väljarstöd och ekonomiskt stöd. Framför allt riskerar den att ge oss sämre politik.

Effektsökeri i medierna i all ära, men överlåt det åt skojare som Johan Pehrson. Alla vet ju att tomma tunnor skramlar mest.