Internationella adoptioner: Sverige köpte barn – och Kristersson var med och organiserade det

Internationella adoptioner till Sverige kan komma att stoppas.  Anna Singer, jurist och professor i civilrätt, har under tre år utrett frågan på regeringens uppdrag.

Det råder ingen tvekan om att hon – liksom bland andra Dagens Nyheter – har sett allvarliga brister. 

Fusk och stulna barn

Felaktiga uppgifter, systematiskt fusk. I vissa fall har det kunnat fastställas att barnen stulits från sina familjer. Krasst uttryckt kan man säga att barnlösa västerlänningars efterfrågan skapade en barn-marknad. 

Anna Singer är tydlig: skadestånd till de adopterade och en officiell ursäkt från staten. 
Det som har skett är inget mindre än ett haveri – och bör behandlas därefter. 

Att en utredare uppmanar staten att be om ursäkt kan tyckas futtigt. 
Men inte när statsministern heter Ulf Kristersson. 

Kristersson var ordförande för Adoptionscentrum

Ulf Kristersson var nämligen ordförande för Adoptionscentrum – Sveriges största förmedlare av internationella adoptioner – mellan 2003 och 2005. 

De internationella adoptionerna har varit tvivelaktiga både i avsikt och genomförande. 
Kristersson kände till under vilka förhållanden barn skickades till Sverige, och medgav att det behövdes strängare kontroll och tydligare regler. 

Men varken han eller någon annan på Adoptionscentrum drog i nödbromsen. 
Utländska barn fortsatte att komma hit – för att svenska vuxna ville ha dem. 

Belönat de som ligger bakom

Adopterade har själva länge lyft problematiken. Det har startats upprop, skrivits böcker och många har öppnat upp och berättat om sin resa och sina sår – i hopp om förändring. 

Processerna när dessa tusentals barn kommit till Sverige har visat sig vara kantade av mutor, godtyckliga uppgifter som inte ifrågasatts, och en press att leverera barn.

Eller, som det ibland kallats: ”god tro”. 
 
I stället fick de adopterade se en av de största möjliggörarna ta över som statsminister. Ännu ett svek från det land som en gång köpte hit dem. 

Barn är ingen mänsklig rättighet

Men Ulf Kristersson är svaret skyldig: får man verkligen handla med barn? 
Om han svarar nej måste han också förklara varför det fick ske under hans ledning. 
Att tillsätta en utredning och låta någon annan sköta snacket är inte nog. 

Via Adoptionscentrum har över 25 000 barn kommit till Sverige. Många av dem har förvägrats sin historia – möjligheten att söka sina rötter. 

Att dessa människor får en ursäkt, rätten att söka sitt ursprung och, om än symboliskt, skadestånd för sitt lidande är en nödvändig början. 

Därefter måste vi en gång för alla slå fast att barn och föräldraskap inte är en mänsklig rättighet – inte ens för vita, rika människor i väst. 
 
Vi måste kunna komma överens om det ska inte gå att handla med barn. Annars kan vi kallt räkna med fortsatta kreativa lösningar för att köpa sig förbi både barns och barnafödares rättigheter, vare sig staten hjälper eller inte.