Tvingas minska mensen med läkemedel – extrema toaproblem på Pågatågen
Lokförare dricker inte vatten och kvinnliga förare tar läkemedel för att minska mensen för att klara jobbpassen. ”Det går inte att byta mensskydd ombord.” Nu vittnar tågpersonal om ohållbara arbetsförhållanden på Pågatågen.
”Vi måste använda kundtoaletterna ombord tåget, men de är ofta trasiga, smutsiga eller upptagna” säger skyddsombudet Gabriella Larint.
Det är början av maj, och solen lyser in genom glashallen i Malmö central. I sorlet från resenärerna möter vi lokföraren Gabriella Larint, 63 år. En kort stund senare dyker hennes kollega Håkon Jansen, 46, upp i vimlet.
Trots att klockan alldeles nyss har passerat elva på förmiddagen har både Håkon och Gabriella redan avslutat sina arbetsdagar på Pågatågen. Gabriella Larint började klockan fyra på morgonen. Vanligtvis hämtar hon sitt tåg i Hyllie, men på grund av nattens spårarbeten hade tågen flyttats till Svågertorp.
– Vi var fyra förare som sprang omkring som yra höns och letade efter våra tåg. De stod i ytterspåret i stället för sida vid sida som vanligt. Det var stressigt, säger hon.
Trots den kaotiska starten har dagen varit ganska lugn för Gabriella Larint. Morgondagen blir tuffare. Då har hon nästan fem timmars körning från Malmö till Simrishamn och vidare till Helsingborg.
Tågvändningen i Simrishamn är planerad till tio minuter. Under den tiden ska hon gå till andra änden av tåget, starta upp tåget, göra bromsprov – och förhoppningsvis hinna gå på toaletten.
– Det finns ingen personaltoalett. Vi måste använda kundtoaletterna ombord tåget, men de är ofta trasiga, smutsiga eller upptagna, säger Gabriella Larint.
”Inte acceptabelt”
För kvinnliga lokförare kan en sådan toapaus vara särskilt svår.
– Det går inte att byta mensskydd ombord. Ibland finns det varken vatten eller tvål. Det är inte acceptabelt.
Kampen om ordentliga toalettpauser på Pågatågen har pågått i flera år. Redan 2018 krävde skyddsombud att lokförare och tågvärdar skulle få minst tio minuters paus efter 2,5 timmars arbete. Arbetsmiljöverket gav dem rätt.
Men den dåvarande operatören Arriva överklagade, och vann. 2021 slog Kammarrätten fast att kravet var för kostsamt för Skånetrafiken. Det spelade ingen roll att Sekos lokala fackliga klubb kunde visa att tågpersonalen hade scheman med upp till fem timmars oavbruten körning.
Undviker dryck
Efter förlusten i Kammarrätten blev situationen ändå lite bättre. Men i december 2024 infördes en ny tidtabell och nya arbetsscheman, som många på Pågatågen reagerade kraftigt på.
– Det var illa redan innan. Nu är det katastrof, säger Håkon Jansen, som är skyddsombud i Hässleholm.
Håkon Jansen och Gabriella Larint, som är skyddsombud i Malmö, får ofta höra vittnesmål om kollegor som tvingas planera sina toalettbesök minutiöst.
– Vissa dricker inte kaffe eller vatten på morgonen. Andra hoppar över maten, för att slippa behöva gå på toaletten, säger Håkon.
De nya jobbpassen innebär längre körtid, fler stopp, färre raster – och mer press, menar Håkon Jansen.
– Tidigare hade man tio minuter schemalagt för tågvändning. Nu ska du även hinna på toa på den tiden.
”Det var illa redan innan. Nu är det katastrof” säger Håkon Jansen, som är skyddsombud i Hässleholm.
”Hur ska man orka?”
Samtidigt har morgonpassen gjorts om – ibland måste förarna börja redan klockan tre. Nattgrupperna har tagits bort, vilket gör att de som jobbar morgon och kväll tvingas ta ett större ansvar.
– Ibland får jag schemat och tänker: Vad i helvete? Fem dagar i rad, 48,5 timmars vecka. Hur ska man orka? säger Gabriella Larint.
Hon förklarar att jobbet kräver konstant fokus. Ett enda misstag i en bromsning kan få allvarliga konsekvenser. På vissa sträckor finns över 30 stopp.
– Du får aldrig slappna av. Att samtidigt behöva toaletten tar fokus från körningen.
Som skyddsombud har Gabriella Larint fått höra att flera kvinnliga lokförare tar blodstillande läkemedel för att minska mensen, och klara jobbpassen.
– Ska det verkligen behövas?
Lämnar yrket
En facklig arbetsgrupp har bildats för att granska schemaläggningen. Men enligt Gabriella och Håkon får deras synpunkter inget gehör.
– Vi lämnar in våra förslag till trafikledningen, men inget händer. Det känns som ett hån, säger Gabriella.
Situationen är inte bara dålig för hälsan, utan även för järnvägens framtid, menar Håkon Jansen.
– Förr blev man kvar i yrket livet ut, för att man trivdes så bra. Nu slutar unga efter bara några år. Det är utmattning. Folk orkar inte.
”Ofta toanödig”
Gabriella Larint förstår att det är svårt att lägga scheman, med tanke på de många spårarbeten som måste göras, och att det går fler person- och godståg i dag.
– Men arbetsgivaren borde ha större förståelse för vår situation. På kontoret kan de gå på en fräsch toalett när de vill. Men det kan ju inte vi.
”Ibland får jag schemat och tänker: Vad i helvete? Fem dagar i rad, 48,5 timmars vecka” säger Gabriella Larint.
Håkon Jansen menar dessutom att det finns flera tåg som går med en halvtimmes mellanrum. Under den tiden skulle lokförare kunna bli avlösta.
– Man blir ju ofta toanödig efter en och en halvtimme, särskilt efter frukost och lunch. Det går att lösa om viljan finns, säger han.
Kollektivavtalet följs
VR Sverige svarar att kollektivavtalet följs och att personalen har rätt till toalettpaus efter 3,5 timme. Enligt bolaget är det få tjänster (2–3 procent) som påverkas av de toalettpauser som man pekar ut.
De anser inte att pauserna försämrats. Det är snarare så att sträckorna och orterna där tågen vänder förändrats.
Om personalen jobbar längre tid på samma tåg sker det enligt reglerna, med inplanerade raster inom fem timmar och pauser efter 3,5 timmar. VR Sverige nämner också att det sker en löpande dialog kring schema med de fackliga representanterna.
