Här är de radikala S-besluten – som gick helt under radarn

Så var den socialdemokratiska partikongressen över – 4 000 motioner med över 10 000 att-satser har nu blivit partiets nya politik.

Alla som har följt svensk politik det senaste decenniet vet hur lätt det är att få genomslag om man talar om brott, migration eller segregation.

På ett plan är det förstås logiskt att Lawen Redar, Jonas Attenius och Teresa Carvalho fick mest uppmärksamhet under förra veckan. Frågorna de hanterade är bland väljarnas viktigaste – och att landa i att 14-åringar ska kunna sättas i fängelse är ingen liten sak.

Ordning och trygghet

Men bakom rubrikerna om gränser och gängvåld antog partiet ett åtgärdspaket som – om det blir verklighet – skulle innebära ett av de största fackliga reformkliven på flera decennier.

Ombuden beslutade om ett skifte från passiv acceptans av arbetsmarknadsförslumning till offensivt ansvarstagande för ordning och trygghet på svensk arbetsmarknad.

Eller vad sägs om förslag som:

✓ Kollektivavtalskrav vid offentlig upphandling

✓ Begränsning av antalet underentreprenörsled

✓ Skyldighet att svartlista oseriösa företag

✓ Höjda sanktionsavgifter för fuskande företag, kopplade till företagens omsättning

✓ Återinförd revisionsplikt

✓ Fler arbetsmiljöinspektörer

✓ Realtidsrapportering av arbetskraftsdata

✓ Skärpt kontroll av socialförsäkringsintyg

✓ Stärkt a-kassa och avskaffat karensavdrag

✓ Ratificering av ILO-konventionen mot våld och trakasserier

Och då har vi inte ens nämnt arbetstidsförkortningen.

Hon viftade bort LO

Visst, det återstår att se vad som faktiskt blir verklighet om Magdalena Andersson återvänder som statsminister – och mycket avgörs ytterst på EU-nivå.

Men det är ingen överdrift att kalla det en facklig revansch.

Det är inte länge sedan det även inom S fanns starka krafter som ifrågasatte LO och LO-förbundens inflytande över politiken, och som utmålade facken som en bromskloss på vägen mot förnyelsens lyckorike.

När Magdalena Andersson var Europas snålaste finansminister viftade hon bort LO:s krav på bättre a-kassa, höjd kapitalskatt och offentliga investeringar med ett syrligt: ”LO ställer alltid krav.” Som oppositionsledare har hon inte längre råd att vara lika ljum.

Det var med största sannolikhet LO:s mobilisering i sluttampen av valrörelsen både 2018 och 2022 som räddade Socialdemokraternas valresultat. Det förtjänar att sägas rakt ut. För det är inte en självklarhet att det ser ut så. Flera av Europas socialdemokratiska partier har under 2000-talet medvetet klippt banden till fackföreningsrörelsen, i tron att man därigenom bättre kan tala till marginalväljare och medelklass.

Socialdemokratiskt trippelhaveri

Resultatet har blivit ett trippelhaveri: arbetarklassen har förlorat sin röst i partierna, arbetarepartierna gör politik för tjänstemän – och arbetarfacken har tappat både styrka och medlemmar.

Och svaga fack leder till vidgade klyftor mellan rik och fattig. Arbetstagare förlorar inflytande över beslut som påverkar deras liv, både på arbetsplatsen och i samhället. Företagsledare och aktieägare får större utrymme att behålla vinsterna för sig själva. Den demokratiska kontrollen över ekonomin försvagas.

Det här är inte möglig vänsterretorik – det är slutsatsen i en rapport från Internationella valutafonden, IMF.

Hela samhället stärks

Det är därför besluten på S-kongressen är så viktiga. Reformer som stärker vanligt folks makt på arbetsmarknaden kommer att få följdverkningar i hela samhället – om de genomförs.

De fackliga ombud som kom till Svenska Mässan med uppdraget att återställa trygghet, ordning och maktbalans på arbetsmarknaden kan vara nöjda

Och de kan åka hem till medlemmarna med besked om att arbetarrörelsen inte längre nöjer sig med att administrera förluster, utan har börjat slåss för sina egna igen.