Tufft för transpersoner på jobbet – lägre lön och sämre arbetsmiljö
Lägre lön, högre arbetslöshet och diskriminering vid jobbsökandet. Så ser det ut för många transpersoner på jobbet, visar en forskningsrapport om arbetsvillkoren för transpersoner i Norden.
Många transpersoner har det tufft på jobbet. Jackie Edetjärn (som intervjuas i den länkade artikeln) på Icas kyllager i Kallhäll har dekorerat sitt skåp med kärleksfulla budskap för att känna sig starkare.
Rapporten visar att transpersoner diskrimineras i ansökningsprocesser och att de oftare har tillfälliga anställningar. Den slår också fast att många transpersoner mår psykiskt dåligt och far illa på jobbet. De upplever en sämre arbetsmiljö än andra.
– Men det ser väldigt olika ut för transpersoner i arbetslivet. För en del är erfarenheten av att komma ut på arbetsplatsen positiv, som för Jackie, men för många andra är det betydligt svårare. Det beror på om man har en trygg arbetsmiljö, vilka kollegorna är och på chefernas kompetens, säger Edward Summanen, sakkunnig på organisationen Transammans.
Vissa måste byta jobb
Många transpersoner vågar inte vara öppna på jobbet. För den som går igenom en transition kan det ta upp emot sju, åtta år innan förändringen är klar.
Ett sätt att hantera det är att byta jobb.
– Ett av de största problemen är en oförmåga från kollegor att acceptera förändringen. De kanske använder det gamla namnet eller fel pronomen, tar avstånd eller visar att de tycker att det är obehagligt på något vis. Det kan handla om rena trakasserier, och då kan det kännas lättare att lämna den arbetsplatsen, säger Edward Summanen.
Edward Summanen, sakkunnig på organisationen Transammans.
Det kan också handla om sådant som att man inte känner sig bekväm i omklädningsrummet, att en transperson kan behöva ett eget utrymme att byta om i. Eller att det finns regler som gör att man inte får ha de arbetskläder som hör ihop med sin könsidentitet.
Inget engagemang från facken
Trots att många transpersoner har det tufft i arbetslivet tycker Edward Summanen, som föreläst och utbildat om hbtqi-frågor sedan 2008, att det är mycket som blivit bättre.
– Det är en enorm skillnad i dag. Nu vet många att transpersoner finns, vilket inte alla gjorde då. Synligheten har ökat, diskrimineringslagstiftningen har blivit starkare, och flera svenska myndigheter jobbar aktivt med transfrågor, säger han och fortsätter:
– Samtidigt finns det stort utrymme för förbättring. Jag har till exempel inte upplevt att fackförbunden har engagerat sig i frågan om hur arbetsmiljön ser ut för deras medlemmar som är transpersoner. Min bild är att facken ofta saknar kunskap om diskrimineringsgrunderna könsidentitet och könsuttryck.